Uppdaterad 2008-07-20

PENGAR PÅ PLANETENS VILLKOR

Åsa Brandberg

 

----

logga

------

Förlagspresentation med mera

Omslagsfoto: Markus Nordberg, New Mexico 1983

------

Boken tillägnas mina söner, svärdöttrar, barnbarn och en ny generation av vidsynta och engagerade ungdomar

 

JAG VILL TACKA

Jörgen Kieding

som skänkt datorutrustningen för boken

Alexander Kieding

för språkliga goda råd

Per Almgren

som bidragit med statistik, layout och diagram

Jan-Olov Bernhard

som varit bollplank och korrekturläst

Markus Nordberg

som fotograferat omslagsbilden

Hannes Söderquist

som bearbetat omslag och tankebild

Sven Örnsten

som samlat ny information för boken

 

INNEHÅLL

Förord .......................................................

Tankebild ..................................................

Pengar till förbannelse ..............................

Penningutgivningen styr ekonomins mekanismer

Vem bär skulden – Ännu en förrädisk mekanism – Ökande penningmängd – Ännu en förförisk mekanism –  2 % årlig tillväxt – Symbolen som överlever det symboliserade – Expansion genom utlåning –  Avgörandets tid – Trots allt – Humankapitalism –  Vad är ekonomi? – Vad är pengar? – Var står vi? – Vart går vi? –  Fyra missuppfattningar – Positiv och negativ ränta, och ingen ränta alls – Historiskt experiment med nollränta – Ränta idag – Globala konsekvenser – Farliga bubblor – Ny kolonialism och ny kapitalism – Varningar

Symposium om komplementära valutor.....

Kriterier på ett miljövänligt system............

The Aspen Tree..........................................

Från vision till praxis.................................

Solidarflödet i samhället – Solidarflödet ur individuellt perspektiv – Att växla solidarer – Sparande – Nya öppningar och minimal skatt – Alla behövs –  Ett mänskligare samhälle – Fri marknad utan kapitalism –Företagens villkor och verkan - Globala konsekvenser – Slut på urbanisering - Spridningspotential

De vanligaste frågorna ............................

Hur aktuella är Adam Smiths fem teser?......

Livet i en solidarekonomi ..............................

Noter och referenslitteratur ............................

TANKEBILD SOM TÄCKER HELA SIDAN

 

Undertext:

Pilarnas texter kan diskuteras.

Lägg till, dra ifrån eller flytta dem!

 

BREVET SOM BLEV FÖRORD

Hej Johannes!

Tänk att det var tjugofyra år sedan jag badade dig i New Mexico, och nu undrar du vad jag håller på med. Jo, jag håller med dig om att ekonomi är tråkigt, men den här boken handlar om något annat; en resurshushållning som upp- står genom en annan slags penningutgivning som påverkar ekonomin och samhällsutveck­lingen och mycket annat.

Solidarsystemet som du frågade om, kan betraktas som en uppfinning, inspirerad av naturen och möjlig att införa, kanske som en ekologisk-ekonomisk livbåt en dag. Det låter svårt, men jag tror att det blir lätt när tiden är mogen.

Det hela började en morgon för fjorton år sedan då jag satte mig upp i sängen med ban­kande hjärta. I gränslandet mellan sömn och vaka hade jag fattat något viktigt, nämligen att pengarna vi använder är utgivna som lån mot ränta. Ja, det där vet vi ju alla. Men det nya var att jag plötsligt förstått att den samlade ränteskulden inte kan betalas, eftersom alla pengar är utlånade mot ränta från början. Det var därför mitt hjärta löpte amok. Jag fick en chock när jag förstod att vårt globala penningsystem är ett utslagningsinstrument, en försåtlig dödsmaskin som de flesta inte lagt märke till, eftersom den är osynlig och invand.

De räntebelagda skuldpengarna gör samhället sjukt, konstaterade jag efter chocken. Antingen kraschar det ekonomiska systemet först, och då riskerar vi ett allas krig mot alla. Eller så ger man ut mer pengar och skjuter upp den finansi­ella kraschen tills naturen inte längre håller. Det är vad som sker idag Jag blir mörkrädd. En matematiskt inprogram­merad utstötningsmekanism – vem tror på sånt? Jo, jag och många med mig. Det handlar inte om tro, utan matematik och logik. Jag påstår inte att folk är dumma. Det är vårt likriktade vanetänkande som förblindar och bekräftar sig självt från generation till generation.

Alla bankpengar kräver ränta var gång de passerar en bank, och i vår tid snurrar allt mer pengar allt fortare genom banker och låneinstitut där ränta läggs på ränta i varje runda. Du vet hur ränta-på-ränta fungerar. De som saknar inkomst av kapital slås ut först, därefter kommer nästa och nästa. Visst är detta ett pyramidspel. Världens fattigaste dör av svält, och de rika börjar fatta att det inte är rätt, att det strider mot lagar som naturlagarna och samvetets lagar, som vi inte vet varifrån de kommer. Det finns obegripligt mycket pengar i världen, idag, och lika obegripligt mycket lidande, mest på grund av fattigdom. Många förklarar det med att människan är girig av naturen, men det tror jag är fel. I ett utslagningssystem som detta BLIR människor giriga. Allt fler blir rädda för nöd och förlust i ett blint system – i onödan! Det finns andra penningsystem, somliga sämre, andra bättre. Gemensamt är att de är småskaliga, räntefria och ökar i antal världen över. Naturens och etikens lagar sätter gränser för vår framfart. Brott mot eviga lagar ger dödsstraff, om vi inte sonar vad vi brutit i tid. Friheten har sitt pris, eller vad tror du? Svara gärna! Det är roligt att få mejl från dig min filosofiske sonson,

hälsar din farmor Åsa.

 

PENGAR TILL FÖRBANNELSE

Frihet i kulturlivet bejakas av de flesta inom vår kulturkrets, och från vänster till höger betonas vikten av jämlikhet inför lagen och en fungerande demokrati. Och vem vill inte ha en fri marknad för varor och tjänster där vi fyller varandras behov på naturens villkor? Frihet, jämlikhet och solidaritet är gamla ideal. Men varför har de aldrig förverkligats? Är det pengarna det är fel på?

När pengar blir spelpoletter och människan står och väger mellan marodör och ängel som på en knivsegg, då behöver ängeln hjälp. Jorden och vi alla behöver reformer som ger oss trygghet och utrymme för utveckling. Vi söker grundbulten till livets bevarande och fred. Liv, utveckling och fred önskar nog alla, men hur kan metoden att utge pengar påverka våra livsvillkor? Var finns det hopp att hämta?

Al Gores film, En obekväm sanning, har gått över världen och många har vaknat upp, men färre har tänkt på att kärnkraftsfrågan inte nämndes. Debatten i Sverige fick dock verklig fart efter SVT:s film Planeten. 1940 skrev Elin Wägner sin berömda bok "Fred med jorden", och för femtio år sedan väckte Rachel Carsons "Tyst Vår" en häftig debatt och fick oss att för bjuda DDT. Fem år senare utkom Hans Palmstiernas bok Plundring, Svält, Förgiftning. Och för arton år sedan följde vi Erik Dammann under flera års uppföljning av World Watch Institute´s rapporter i boken "Pengarna eller Livet". Dammann konstaterade på den tiden att vi hade cirka tio år på oss att göra en helomvändning för att rädda jordens ekosystem. Nu har åtta år gått sedan vi passerade denna ödesdigra gräns. (Ref 1)

Larmen tjuter, och vi upplever inpå skinnet att jorden är sjuk och måste botas. Men hur påverkar penningsystemet den globala uppvärmningen? Hittills tycks bara ett fåtal i Sverige ha ifrågasatt ändamålsenligheten med ränta och inkomst av kapital, trots att detta uppenbarligen leder till ökande tillväxttvång, ökande uttag av jordens resurser pga utgivning av pengar mot ränta. Debatten om tillväxttvånget är ny i Sverige, men på symposier i många länder diskuteras dilemmat.

Penningutgivningen formar ekonomin.

Numera är nästan alla världens pengar på jakt efter varandra utan förbindelse med verklig handel. Det gäller pengar som till största delen har täckning i förväntad vinst. När sådana pengar investeras i produktionen sker det i stora projekt, ofta på bekostnad av natur, hälsa och sociala strukturer. En konsekvens är de allt vanligare och allt större naturkatastrofer som förklaras av rubbade ekosystem. Förödelsen uppstår var som helst på jorden, oavsett var ingreppen har gjorts. Detta är ett resultat av vad som betraktas som ekonomiska framsteg, inte misslyckanden! (Ref. 3 och 7)

Penningutgivning mot ränta är egentligen penninguthyrning. Uthyrningen av redan uthyrda pengar får världens skuld till bankerna, att växa med ständigt mångfaldigande. Eftersom alla pengar är utlånade mot ränta som ska betalas med pengar som också lånats ut mot ränta, så växer den samlade ränteskulden allt fortare mot oändligheten. För att skjuta upp den obönhörliga kraschen måste man öka utgivningen av nya ränteslukande pengar. Det är inte så lätt att fatta vart mångfaldigandet leder, men en liten historia kan vara till hjälp.

Kejsaren i det gamla Persien älskade att spela schack. Därför kallade han till sig schackspelets uppfinnare och erbjöd honom en valfri belöning för det underbara spelet. "Jag vill ha ett vetekorn på den här rutan" sa uppfinnaren, "och på nästa ruta vill jag ha två korn, och så vidare med fördubblat antal på varje ruta." Kejsaren tyckte det var en anspråkslös begäran och gick med på förslaget. Men då var han lika aningslös som alla andra som inte heller tänker på vad ett upprepat mångfaldigande betyder. Mängden vete som kejsaren lovat bort motsvarade jordens veteskörd gånger fem.

Pengar som ger avkastning får förmögenheter och skuldsättning att växa med ett ständigt mångfaldigande: 1, 2, 4, 8, 16, 32, 64 ... Fortsätt fördubblingen och se vart den leder!

För att betala de växande skulderna måste vi hela tiden producera allt mer och göra allt större uttag ur naturens begränsade resurser. För att skjuta katastrofen på framtiden utges ständigt ökande mängder pengar utan täckning i de verkliga värden som säljs.

Vem bär skulden?

Det ligger nära till hands att anklaga bankfolk för världens största bedrägeri, men då är man på villovägar. Ingen levande människa är personligen skyldig, men kollektivt är vi alla medskyldiga så länge vi använder pengar som utges mot ränta. Bankanställda beviljar lån med glädje, och vi blir glada för att få låna. Att söka en obefintlig syndabock är att slösa bort sin tid och energi. Den riktigt stora bördan, världens konstgjorda penningskuld, drabbar de fattigaste på jorden som inte har inkomst av kapital.

 

Penningmängden (M3) i Sverige 1965 – 200 uttryckt i miljarder kronor.

 

DIAGRAM SOM VISAR PENNINGMÄNGDENS ÖKNING I SVERIGE

 

Ännu en förrädisk mekanism

När en skuld betalas tillbaka stannar räntan hos banken. Räntan ägs av banken, även sedan den utlånade summan har betalats tillbaka och förstörts. Banken skapar alltså pengar ur ingenting, tar hand om räntan och omintetgör den en gång utlånade summan. Cykeln upprepas med nya bankkunder, gång på gång. (ref. 4, sid 57)

Bland bankernas kunder finns också regeringar. Att ständigt låna är regeringarnas enda sätt att försäkra sig om tillräckligt med pengar. Men även regeringar betalar fortlöpande ränta. Därför har de ständig penningbrist, och befolkningen måste beskattas alltmer. En gång låg skatten på 10 %, och det ledde tillhäftiga protester. Men nu har vi vant oss vid en skatt på minst 30 %. Så länge vi inte genomskådar räntans roll i skattetillväxten lär vi fortsätta bråka om skatterna.

Två procents årlig tillväxt sedan år 1200, det århundrade då de första bankerna startade. 

Antal miljoner gånger större än år 1200

 

DIAGRAM, EXPONENTIELL TILLVÄXT

1800 1850 o s v.........................................................2100 år

Den ekonomiska tillväxten räknas i procent av föregående års BNP. Två procents tillväxt i ekonomin betyder alltså dubbelt så stor försäljning per år om 35 år.7 gånger så stor försäljning per år om 100 år. 380 gånger så stor försäljning per år om 300 år, och så vidare.

Tillväxtexpansionen exploderar i vårt decennium, även med en till synes beskedlig tillväxt på två procent årligen. På grund av att tillväxten räknas i procent av föregående års ekonomiska BNP, så ökar vår skuld exponentiellt, dvs i ökande fart mot oändligheten. Vilka resurser blir då kvar för våra barn? Kan man leva i en sådan värld?

Symbolen som överlever det symboliserade

Allt som vi köper förgås. Det slits, möglar, multnar och rostar med mera – och återuppstår genom jordens och människornas vitalitet. Men pengarna, symbolen för de förgängliga och ständigt nya värdena, kan lagras. Denna olikhet mellan de gamla pengarna och det som pengarna ska representera ger penningägaren ett starkare förhandlingsläge än ägarna av de verkliga produkterna. Penningägarens position stärks ytterligare av den så kallade multiplikatoreffekten som beskrivs i följande exempel av David Korten.

Anta att du sätter in tusen kronor på en bank. Då har du ett tillgodohavande och kan i princip ta ut summan när du vill. Banken däremot räknar med att pengarna ska stå inne ett tag och lånar ut 920 kronor till en annan person. 80 kronor står då kvar som säkerhet för att du ska få låna igen om du skulle vilja. Här räknar man med att högst 8 % av de insatta pengarna ska krävas tillbaka. Personen som fick låna de 920 kronorna kanske sätter in dem på en annan bank. Denna kan då låna ut 92 % av pengarna, dvs 846 kronor. Så här kan det fortsätta tills det utlåningsbara beloppet blir så litet att den sista banken säger nej. Om gränsen går vid 500, så har den åttonde banken behållit de 500. Nu har åtta banker fått ett sammanlagt tillgodohavande på något mer än 6000 kronor, och bankerna har lånat ut drygt 5000 kronor på de insatta 1000. På de fem tusen kronorna lägger bankerna ränta som ytterligare ökar intäkterna. Bankerna tar således en medveten risk och räknar med att insättarna inte tar ut pengarna alltför snart. (ref. 7)

Expansion genom utlåning

I Klas Eklunds bok Vår Ekonomi finns en pedagogisk beskrivning av hur affärsbanker och andra låneinstitut påverkar penningmängden:

"Bankerna lånar ut pengar till hushåll och företag. Dessa pengar används till inköp av varor och tjänster, och det allra mesta av medlen sätts in av mottagarna på nya bankkonton. Därmed ökar allmänhetens inlåning i bankerna. När bankerna på detta sätt kommer att förfoga över mer pengar, blir det möjligt för dem att låna ut ännu mer, och penningmängden ökar. På så vis kan bankerna ’skapa’ pengar genom att börja en expansion av sin utlåning." Ref. Vår Ekonomi sidan 238: En introduktion till samhällsekonomi. Tidens förlag 1992

Med andra ord: Samtidigt som en bank har en fordring på sin utlåning, har dessa pengar blivit en ny bankinsättning (bankinlåning) och därmed underlag för ytterligare utlåning, som i sin tur blivit en bankinsättning och underlag för ytterligare utlåning, och så vidare.

Avgörandets tid

Vårt nuvarande penningsystem har möjliggjort en enorm teknisk utveckling på grund av de stora kapitalkoncentrationer som systemet orsakar. Resultatet har blivit bekvämlighet för vinnarna och ett tekniskt kunskapslyft som kommer många tillgodo, främst genom Internet. Men det har också alstrat utslagning och nöd, mest i tredje världen, men även hos oss.

Globala klimatkatastrofer tvingar fram åtgärder. Den svåraste och i längden mest genomgripande åtgärden är att övergå till pengar som inte kräver förräntning med påföljande tillväxttvång. Att ersätta världens skuldskapande penningsystem med ett hållbart system är den mest effektiva av alla åtgärder som hittills har föreslagits. Men penningreformer tycks vara svåra att genomföra. Det krävs en massiv befrielse från illusionen att pengar har värde i sig.

Den räntebaserade ekonomins ständiga brist på pengar tvingar fram en ständigt ökande ekonomisk expansion. Så länge bankerna ökar sin utlåning kamoufleras bristen på pengar med ytterligare skuldsatthet och ännu större penningbrist som följd. Ekonomin fastnar på så vis i en expansionsfälla som kräver evig tillväxt, vilket naturligtvis är en omöjlighet med planetens begränsade tillgångar. Endast ett i grunden reformerat penningsystem möjliggör fortsatt liv på jorden. (Ref 2)

Trots allt

Allt fler inser idag att pengar som livsmål är en illusion som leder till jordens död om vi inte snarast vidtar åtgärder. Många går till handling i privatlivet. Man arbetar i civilsamhällen med lokala valutor för att fylla de basala behoven. Pionjärer skapar skolor för en ny generation världsmedborgare och går samman i konsumentföreningar och inköpskedjor för att gynna friskt jordbruk och rättvis handel. (Ref 11, 4, o 8)

En flora av uppbyggande krafter är verksamma i lokalsamhällen där man bygger och odlar ekologiskt. Kreativiteten frodas utanför den akademiska världen, något som medierna sällan rapporterar. Journalister och politiker saknar ofta kontakt med den praktiska miljörörelsen.

Den viktigaste reformen återstår dock. En långsiktig lösning på klimatfrågan är omöjlig i ett skuldskapande system. Därför behöver vi räntefria pengar i ekonomier som även innefattar en offentlig sektor som skydd för vår himlakropp och dess invånare. Vi står inför historiens största utmaning.

Även forskningen antar utmaningen. Utbyte sker mellan forskare världen över. Det gäller att finna nya metoder för att använda hittills outnyttjade energibärare, till exempel biogas från jordbruks- och hushållsavfall och vätgas frambringat av vatten som med hjälp av solljus och bränsleceller spjälkar vatten till syre och väte. Man prövar också metoden att utvinna vätgas via klorofyll. Ingen vet vart färden bär, men hopp finns trots allt.

I stället för ändliga och skadliga bränslen som kol, gas och olja strävar man att utnyttja solens, vindens och vågornas potential. Forskning pågår inom industrin och på universiteten. Även enskilda uppfinnare deltar. Detta sker mest på ideell bas i en spännande upptäcktsfärd bland ännu okända tekniker.

Ideellt arbete är en bristvara som behövs inom alla områden i samhällslivet, speciellt i en övergångstid som vår. Man kan med fog anta att frivilligarbete och innovationer kommer att öka när det ekonomiska systemet inte längre slukar tiden som behövs för hjälpverksamhet, nytänkande och experiment. Den så kallade begåvningsreserven får inte längre det utrymme som behövs, nu när vi tvingas söka nya vägar. När en framtida ekonomi så tillåter, kan uppfinnare och altruister få den lön i tid och kreativitet som de är värda.

Humankapitalism

Om man med kapital menar livspotential, så kommer människan i fokus. Betraktar man till exempel omsorgsfullhet som kapital, så framstår pengarna som ett redskap utan egenvärde. Visserligen ger bytesmedlen effektivisering så vi får tid till annat än att fylla magen. Men när tidsvinsten slukas av framtvingad tillväxt, så är tidsvinsten förspilld. Då är det mer rationellt att ge till varandra, eller åtminstone ta ett steg i den riktningen. Men än har vi inte vingar så vi behöver pengar – men inte vilka pengar som helst. Vi behöver pengar som är utgivna på naturens villkor.

Vad är ekonomi?

Sällan synas penningsystemet i sömmarna. En ekonoms arbetsuppgift är att öka köpkraften hos individer, företag och nationer med pengar som vi numera använder i global utsträckning. Dessa pengar ska ge största möjliga arbetsfria inkomst, och vårt nuvarande finansiella system ses som instrument för detta. Rikedom mätt i pengar betraktas som mått på framgång, även om framgången har uppnåtts via den finansiella marknaden genom andras arbete. Dit går alla sparade pengar på alla bankkonton utan insyn. Detta kallas ekonomism, ny ekonomi, nyliberalism, monetarism eller – märkligt nog – nyklassicism.

Ordet ekonomi kommer från gammalgrekiskans "oikonomia", ett nyklassiskt ord som betyder hushållning med begränsade resurser – det vill säga raka motsatsen till den nyklassiska skolans penningfixering.

Grunden för vår resurshushållning är naturens gåvor och mänsklig kreativitet. Pengarna var ursprungligen ett hjälpmedel för att underlätta flerpartsbyten. Ändå har resultatet blivit det motsatta. Det beror inte bara på materialistiska värderingar, utan främst på att pengarna utges på villkor som begränsar valmöjligheterna för användarna. Överproduktionen i Nord och svälten i Syd är följder av ett system som framtvingar allt hårdare jakt på kortsiktig vinst för att inte förlora i penningspelet. "Den enes bröd är den andres död" är spelets obönhörliga konsekvens. (Ref 7)

Den nyliberala "ekonomin" är inte ekonomisk. Den har fått som följd att jordens liv är hotat, något som inte kunde förutsägas för bara en generation sedan. 

För de gamla grekerna handlade ekonomi om att förvalta och fördela verkliga resurser. Sedan dess har utvecklingen blivit inveckling. Vi förväxlar pengar med verkliga värden och krånglar till det som vi kallar ekonomi. Framsynt är den som förespråkar den antika resurshushållningen.

När det i denna text blir tal om ränta, inkluderas även "inkomst av kapital", eftersom den ursprungliga, systembetingade räntan utgör grunden för all annan kapitalinkomst.

Aristoteles bannlyste räntetagandet, och så gjorde Moses, Muhammed och andra auktoriteter inom världens religioner. Modern kapitalism har djupa rötter, och så har motståndet mot räntetagande, som förr kallades ocker. Katolska kyrkan har en lag som förbjuder räntetagande. Men lagen tillämpas inte. Som svar på uppmaningen att aktualisera denna lag blev svaret från den förra påven att tiden inte är inne. Den förrförra påven hade tagit initiativet att återaktualisera lagen, men han blev sjuk och dog innan saken hunnit behandlas.

Vad är pengar?

Det som en grupp anser vara pengar, är pengar, förutsatt att de används som bytesmedel. Pengarnas existens hänger på en omedveten men verksam överenskommelse, trots att pengarna i sig inte har något värde. Som neutrala bytesmedel är de en välsignelse, men utlånade mot ränta leder de obönhörligen till jordens död. Pengarnas värde – när de utges rätt – ligger i den information de förmedlar, nämligen hur stor del man har i den gemensamma, prissatta kakan.

I gamla tider har människor använt allt tänkbart som pengar – vackra stenar, snäckor, husdjur, metaller, cigaretter, vodka med mera. Allt som uppskattades för sin egen skull kunde tjänstgöra som pengar. Då hade pengarna ett egenvärde, eftersom säkerheten låg i penningen. Moderna pengar har inget värde i sig. De skapas genom några snabba tryck på tangentbord.

På 1500-talet samlades mängder av rövat guld i Europa, och guldet blev bytesmedel nummer ett. När det var otryggt att förvara sitt guld hemma, lämnade man in det hos en guldsmed mot en avgift; en hyra för guldförvaringen. Kvittot kom att användas som bytesmedel och blev en sedel som kunde lösas in i guld. Men guldsmederna kom snart underfund med att allt guld inte löstes in samtidigt, så de ställde ut fler kvitton än de hade täckning för. Detsamma gör dagens affärsbanker när de ger lån.

Efter hand fick allt fiffigare och påpassligare människor kontroll över pengarna. De präglades med symboler för trygghet, makt och ordning. På äldre svenska sedlar kunde man läsa "Hinc robur et securitas", det vill säga "Härav styrka och säkerhet".

Var står vi?

Mellan 30- och 60-talet avskaffades guldmyntfoten och pengarna behövde inte längre vara inlösbara i guld. På 70-talet datoriserades pengarna och spekulationens gränser sprängdes. Nästa fas trädde i kraft på 80-talet, då bankernas kreditrestriktioner avvecklades. Idag står vi vid ett vägskäl där valet står mellan fortsatt förödelse av livsvillkoren eller en väg mot utveckling och harmoni.

Vart går vi?

Datorisering och avskaffade kreditrestriktioner har fått mänsklighetens penningspel att explodera. I slutet av 80-talet användes ca 90 % av alla pengar som handelsvara på en fiktiv marknad som står utanför den marknad där vi byter varor och tjänster. År 1996 användes 97 % av pengarna på denna så kallade marknad. Någon aktuell siffra har inte kunnat uppges, varken från Riksbanken eller SCB där man hänvisat till Världsbanken eller IMF.

Sedan mitten av 80-talet tillåts affärsbanker ge ut enorma mängder av nya pengar som kredit till storföretag och regeringar. Därmed ökar världens skuldtillväxt ännu mer och tvingar oss att öka den penningmässiga tillväxten utan annan gräns än en finansiell och/eller ekologisk kollaps i globala proportioner.

Hittills har det inte gjorts någon offentlig analys av tillväxttvånget. I stället för man i media en propaganda för tillväxt utan att nämna vilken slags tillväxt det gäller, ej heller dess orsak och konsekvenser, trots att vår gemensamma livsbas blivit så skadad att det känns inpå skinnet i stora delar av världen. Mänsklighetens expanderande ekonomi kräver allt större uttag i naturen i takt med ökande skuldsättning och ökad penningutgivning. Ordet ekonomi passar dåligt för den rovdrift som följer på ekonomisk tillväxt.

Tillväxttvånget är en följd av vår systembetingade, ständigt mångfaldigade världsskuld. För att skjuta upp problemet krävs en minst lika kraftig "ekonomisk" tillväxt, med följden att människor och natur slås ut, och kapitalansamlingar koncentreras och växer som cancer i planetens kropp.

Den framtvingade tillväxten följer samma mönster som en cancertumör om den inte hejdas i tid. Tumören växer med regelbundet mångfaldigande tills döden inträder, även för värdorganismen. Detsamma gäller den exponentiellt växande världsskulden med påföljande utslagning av de fattigaste och en ekologisk och ekonomisk förödelse som inte kan avhjälpas med pengar som kräver ränta.

Man konstaterar lätt att exponentiell tillväxt leder till en arts död. Biologisk tillväxt avtar vid vuxen ålder. Därmed skapas balans mellan liv och död i släktled efter släktled. (Ref 5 och 9)

ooOoo

Fyra allvarliga missuppfattningar har påpekats av Margrit Kennedy:

Missförstånd nummer ett är att vi spontant bara räknar med det slags tillväxt som vi har i våra kroppar, trots att penningtillväxten i världen expanderar exponentiellt på grund av den ränta-på-ränta som ligger inbyggd i systemet.

Missförstånd nummer två är att vi bara betalar ränta när vi lånar. Ganska få vet att ca 40 % av dagens konsumentpriser består av uppsamlade räntekostnader som de involverade företagen tvingats lägga in i sitt utpris i led efter led tills produkten blir såld.

Missförstånd nummer tre är att alla tjänar och förlorar lika mycket på räntan. I själva verket tjänar knappt 3 % av svenska hushåll på räntesystemet, och närmare 97 % förlorar, netto, enligt en undersökning med data från SCB. Idag är ränteläget lägre, men realräntan är högre. (Ref 4, sid.76)

Missförstånd nummer fyra är att inflation ingår i varje ekonomiskt system. Ofrivillig och oförutsägbar minskning av pengarnas köpkraft är ett problem i det nuvarande penningsystemet. Men alla penningsystem leder inte till inflation. Det visar historien. (Ref 5)

ooOoo

Positiv och negativ ränta och ingen ränta alls

Positiv ränta uppstår när man lånar ut pengar mot ränta per tid i procent av lånebeloppet. Detta skapar en osynlig tullmur kring räntetagaren. Ju längre tid det tar att betala ett lån, desto dyrare blir lånet. Därför påskyndas penningströmmen in till utlånaren, och kapitalet innanför "tullmurarna" växer. När penningbristen utanför murarna är tillräckligt stor, kan räntan höjas och dra in mer pengar. Processen förklarar de konjunktursvängningar som vi så ihärdigt försöker stävja med hjälp av räntesättningen, trots att räntan som styrmedel är både trubbig och eftersläpande.

Världens fattigdomsstatistik och naturens tillstånd visar att den industriella civilisationen har gjort sitt och mer därtill. Progressiva klimatförändringar tvingar oss att gå över till pengar som inte kräver tillväxt, utan öppnar för meningsfullare liv och minskad konsumtion. Vi står inför ett paradigmskifte där icke räntebärande pengar är vår chans till fortsatt liv på jorden. (Ref 6 sid. 24)

Negativ ränta har också förekommit. Det betyder att kontantinnehav kostar pengar. Med negativ ränta lockas man att använda pengarna fortast möjligt för att inte lida förlust, och konsumtionen ökar. Metoden har använts för att vända depression till högkonjunktur, och den har visat sig vara mycket effektiv, dels i medeltidens Europa, dels i Centraleuropa och i USA på 30-talet. Experimentet i modern tid började i staden Wörgl i Österrike år 1932 och spreds kommunvis som en kedjereaktion genom flera europeiska länder och USA fram till andra världskrigets utbrott. (Ref 4, sid. 23)

Positiv och negativ ränta stimulerar girighet och rädsla för förlust. Positiv ränta gör penningöverskott lönsamt, medan negativ ränta gör att penninginnehav kostar pengar. Den skräckblandade köphysteri som följer på negativ ränta vore en katastrof i vår sargade värld.

Nollräntan är neutral. Den snedfördelar inte resurser. Vid nollränta kostar det inget att låna pengar, ej heller att inneha pengar. Därför stimuleras varken girighet eller rädsla. Med pengar som samhällsservice ges det etiska omdömet en chans att utvecklas, och jorden får ett andningshål för att återhämta sin livskraft. Gratis pengar kan betraktas som ekonomisk hygien, förutsatt att pengarna föds och dör i likhet med de ändliga värden som pengarna representerar i handeln.

Ett historiskt experiment med nollränta

På ön Guernsey i Engelska kanalen gjordes en gång ett experiment med nollränta. Förgängliga pengar gavs ut som lön för det ena samhällsnyttiga ändamålet efter det andra. Sedlarna brändes när ett projekt var genomfört, och nya pengar trycktes för nästa projekt. Metoden fick ekonomin att blomstra under femton år tills engelska affärsbanker tog över genom förförisk marknadsföring av "pengar som ynglar av sig". (Ref 4, sid. 67)

Ränta idag

Per Almgren vid Nordiska Sparlån undersökte en gång den svenska räntans effekter med data från den Svenska Statistiska Centralbyrån, SCB, som gjort ett representativt urval av hushållens ekonomi. C:a 13000 hushåll ingick i urvalet. Man fann att 2-3 procent av svenskarna tjänade på räntan. Netto. Resten förlorade. Mest förlorade de som hade liten eller ingen inkomst av kapital, och de var i överväldigande majoritet. Det är få som vet att den inbakade räntan i konsumentpriserna nu ligger på ca 40 %. (Ref 12 och 4)

 

Ränte- och kapitalinkomster (Tkr)

SPRIDNINGSBILD AV HUSHÅLLSINKOMSTER

 

0 200 400 600 800 1 000 Arbets- och bidragsinkomster (Tkr). Drygt 2 % av hushållen till vänster om den streckade linjen tjänar på systemet. Resten förlorar. Rikare länder har större skulder, men de har också inkomst av kapital som överstiger räntekostnaderna. Samma fenomen kan vi bli varse i världen som helhet.

I staternas och kommunernas lån läggs räntekostnaderna in i skatterna, som huvudsakligen betalas av dem som inte kan göra avdrag i deklarationen. I förhållande till sin inkomst betalar låginkomsttagarna betydligt mer uppsamlade räntor, netto. Vid SCB:s undersökning utgjorde de inbakade räntorna ca 30 % av konsumentpriserna (idag 40 %). På den tiden gick 97 % av världens pengar till spekulation. Sedan dess har denna fiktiva marknad ökat med ohämmad hastighet. (Ref 4, sid. 77)

Innestående lönepengar ger arbetsfri inkomst för dem som placerar sitt överskott på "marknaden" genom sparande i fonder med aktier och andra värdepapper. Hanteringen har smärtsamma konsekvenser för dem som slås ut på grund av att de inte har överskott att spara. Alla är vi med i spelet vare sig vi vill eller inte, till exempel genom att få in lön eller pension på ett konto. Idag spekulerar alla i en och samma utslagningsekonomi.

Globala konsekvenser

Med hjälp av spekulationsvinster bygger trans- och multinationella företag upp en monopolliknande ställning som sätter marknadskrafterna ur spel. (Ref 7) Följden har blivit en av räntesystemet påtvingad stordrift och så kallad outsourcing som förstör livsmiljöer, sociala strukturer och samhällenas skyddsnät.

Det sägs att placerade pengar arbetar, men i praktiken är det människor som arbetar, mest i stora industrier långt från industriernas ägare som vanligen saknar insyn i arbetsvillkor och utsläpp. Aktiehandeln sker som regel utan ägarnas kännedom, eftersom dessa är spridda utöver världen och av vana placerar sina pengar utifrån aktiekursernas uppgång och nedgång.

Kyrkornas U-forum skrev: "I icke industrialiserade länder lockas man av den industrialiserade världens levnadsstandard och tar stora lån för att utveckla en industri som skall ge inkomster för att betala tillbaka lånen med ränta. Befolkningen överger då ett bärkraftigt, så kallat primitivt levnadssätt med småjordbruk, hantverk och lokal handel, och tar i stället anställning i den nya industrin. Då tvingas de in i beroendet av importerad föda, som betalas med pengar som förväntas komma från export av industrins produkter. De skall dessutom få pengar över för att betala amorteringar och ränta på lånen. Det hela slutar ofta med att de råkar in i en skuldfälla som måste åtgärdas med lån från Världsbanken och IMF. Här har man sedan länge ställt krav på att industrin ska utvecklas ytterligare och ländernas BNP höjas. Det brukar sluta med kollaps. Befintliga lån måste avskrivas och man börjar om från början med följden att natur och livskvalitet urholkas ytterligare genom stordrift. Metoden skall ge monetär tillväxt, men som regel förstör den livsgrunden för dem som lockats in i ett beroende av verksamheten." (Ref 10)

Vad vi gör i Nord får konsekvenser i Syd. Därför är det också viktigt att arbeta på hemmaplan. Människor i Syd ska inte behöva göra om våra misstag.

 

BILD: COCKTAILGLASET

 

På senare tid har världens BNP ökat, men trots detta vittnar statistikuppgifter om en ännu mer alarmerande världssvält med sjukdom och nöd i spåren, alltmedan inkomstklyftorna fortsätter öka. En kanadensisk studie visar att minskade klyftor betyder mer för folkhälsan än hög BNP.

Farliga bubblor

Växlande konjunkturer och skuldbubblor bäddar för spekulation. Genom valutahandlares klipp brister ibland mycket stora bubblor, och valutorna förlorar sin köpkraft. Hela nationer kan plundras på en enda dag med personliga tragedier som följd. Kinas överhettade ekonomi är ett tydligt exempel på en farlig bubbla. USA framstår också som ett varnande exempel.

Ju större penningomsättningen (BNP) är, desto större blir de finansiella hoten. Överhettningen i många av världens ekonomier gör att jordens ekosystem bringas i obalans, och skuldbubblor och miljöförstörelse ökar.

Ny kapitalism och ny kolonialism

Fattigdom avhjälps i många fall genom lån från Världsbanken och IMF. De traditionella villkoren för lånen till utvecklingsländer påskyndar dock snedfördelningen ytterligare, i vissa fall genom krav på att de lånande länderna ska öka sin penningomsättning och skära ner samhällenas redan bristfälliga skyddsnät. Sådana villkor ifrågasätts nu av IMF på grund av den ökande världssvälten. Men fortfarande koncentreras penningmakten till storföretag som opererar utanför nationella lagar, och vars ägare sällan inser följderna för dem som drabbas av driften. (Ref 7, 10)

Idag ser vi en ny form av kapitalism. Makten utgår allt mindre från folket och i ökande grad från spekulerande företag i ett spel som ytterst handlar om världsherravälde. Ägarmakten i de multi- och transnationella företagen är så stor att den påverkar lagstiftningen i många länder. I förlängningen leder maktkoncentrationen till en global kapitalistisk planekonomi där demokratin är satt ur spel. (Ref 7)

Under ekonomisk press beslutar politiker att skära ner offentliga utgifter som står i vägen för de ekonomiska makthavarnas intressen. I takt med penningmaktens tillväxt urholkas även yttrandefriheten och makten över vårt eget liv. Den "fria forskningen" är heller inte fri när forskarna tvingas uppfylla anslagsgivarnas, i de flesta fall storföretagens, önskemål. I dag är det mest näringslivet som ger forskningsanslag.

Vanor förblindar, maktberusning suddar ut moraliska gränser och spelmani påskyndar förfallet. Räntesystemet har fått ett så starkt grepp om våra själar att man frestas tro att systemet är naturgivet.

Kollektiva illusioner bekräftar sig själva. Man vänjer sig omärkligt, och vanetänkandet binder tanken vid status quo. Efter hand blir allt fler beroende och fastnar i ett skuldmaskineri. Tillvänjningen närmar sig en kulmen, eftersom ränta-på-ränta-effekten ingår i ett och samma elektroniska system som omfattar hela jorden. Därmed har kapitalismen blivit ett vapen som vi riktar mot oss själva, mot vår innersta kärna.

Varningar

Under de senare decennierna har flera varnande röster höjts i utländska medier. Bernard Lietaer, före detta valutaspekulant och före detta vice centralbankschef i Belgien, ägnar han sig bland annat åt att inventera och rapportera penningreformer. Han förutser en katastrofal framtid; att vi löper en femtioprocentig risk för ekonomisk kollaps inom fem till tio år. Andra menar att tidsfristen är kortare och risken hundraprocentig. (Ref 4 sid. 111-115) Valutaspekulanten Georg Soros menar att instabiliteten ständigt förvärras.

Kollapsen av fritt flytande penningtransaktioner är en given följd, påpekar Joel Kurtzman, författare till ”Pengarnas död” och f.d. redaktör för Harvard Business Review. Joel Kurtzman förutser en nära förestående kollaps på grund av spekulationsvansinnet. Transaktionsvolymen i världen kan öka till det dubbla eller tredubbla i kristider. Reserverna i centralbankerna skulle då bara räcka ett par timmar. Vid börskraschen 1929 överlevde guldmyntfoten och penningsystemet, men bara lokala valutor kan överleva nästa krasch, säger Kurtzman.

Thomas Greco är samhällsekonom, före detta professor i ekonomi och författare till bl a. "Money and Debt: A Solution to the Global Crisis", "New Money for Healthy Communities" och "Money". Han skriver:

"Den exponentiella skuldtillväxten får ekonomin att växa exponentiellt, vilket naturligtvis är en omöjlighet i det långa loppet. Bland konsekvenserna av den cancerliknande tillväxten finner vi vår omåttliga konsumtion av naturresurser, överflödig produktion och snedfördelning av välstånd. Även om det finns en mängd symptom, så har de alla sitt ursprung i tre olika sätt varpå bankernas kreditpengar missar sin funktion.

1. Systemet förutsätter förlorare. Kapitalförmögenheter koncentreras alltmer i jättelika konglomerat av koncerner som ständigt måste söka högre avkastning på sina investeringar. De drivs till att utvidga sina marknader och dominera ekonomier, ofta genom regeringarnas beslut om förstärkt militärmakt och förtäckta strategier för att säkra sig ett kontinuerligt inflöde av billigt råmaterial och tillgång till billig arbetskraft.

2. Det är lätt att visa statistiskt att hushåll med lägre inkomst betalar mycket högre räntor än de får in, eftersom de är nettodebitorer, medan folk i de högsta inkomstklasserna har sin huvudsakliga inkomst av avkastning på investeringar. Människor som inte kan betala räntan måste betala med sitt hus eller mark eller annat som utgör säkerhet för de utlånade pengarna.

3. Pengar som skapas som kredit snedfördelas vid källan. Mycket används för att finansiera regeringars kostnader för till exempel vapen och militära interventioner."

ooOoo

SYMPOSIUM OM KOMPLEMENTÄRA VALUTOR

Anteckningar från Steyerberg, Tyskland, 5-12 juli 2003

Money moves - away from greed and scarcity

var namnet på ett valutasymposium som ägde rum i en permakulturby i norra Tyskland. Där hölls föredrag och workshops med tyngdpunkt på lokala komplementära valutor, genomförda såväl som påtänkta.

På symposiet samlades 83 deltagare från 21 länder i olika världsdelar. De flesta kom för att informera om hur deras samhällen skapar sina egna bytesmedel när den nationella valutan inte räcker till. Vårt penningsystem analyserades och man beskrev privata initiativ för att klara ekonomiska kriser och bevara liv och natur.

Inbjudna var bland andra Bernard Lietaer från Belgien, Margrit Kennedy Tyskland, Shann Turnbull Australien, Stefan Brunnhuber Österrike samt Ken Everitt Singapore och Hugo Gottschalk från Tyskland. Margrit Kennedy inledde med följande historia:

En kvinna går in på ett hotell och lämnar en 100-dollarsedel för att boka rum. Hotellägaren betalar hotellets bagare med sedeln, och bagarens hustru köper en klänning för den. Sömmerskan som får sedeln använder den för att få bilen reparerad, och bilmekanikern använder den för att köpa en mobiltelefon av en handelsresande. Denne går till samma hotell för att boka rum. Hotellägaren beklagar att hotellet är fullt. Då inträder damen som betalat med sedeln. Hon avbokar och får sedeln tillbaka. Därefter går hon till ett tänt ljus och bränner upp den till allas förskräckelse. Den var förfalskad, säger kvinnan, så det gör inget.

Margrit berättade att symposiet kommit till som ett initiativ för att förverkliga Gesells idéer på regional nivå. Det är absurt att tänka sig autonoma regioner, sa hon, eftersom vi inte kan tävla med arbete som kostar 25 cent i timmen i u-länderna. Vikten måste alltid ligga på lösningar som är bra för alla, så kallade win-win-solutions.

Bernard Lietaer beskrev hur kvitton på inarbetad arbetstid fungerar som bytesmedel i Japan, där man använder kvitton på åldringsvård som pengar, eftersom de många åldringarna skapar stora problem. Var 15:e minut begår en japansk familjefar självmord och lämnar ansvaret för barn och änkor till de pressade välgörenhetsorganisationerna. I Japan uppfinner man ständigt nya sätt att fylla varandras behov när vanliga pengar saknas.

Hugo Gottschalk gav exempel på regionala, elektroniska valutor, hanterade med mikrochipskort. Korten har fördelen att kunna kopplas till flera konton. Trots sin kapacitet är de mycket billiga. Betalkorten kan även användas för regionala, räntefria valutor. Lokala och regionala "e-purse systems" används gratis redan nu. Mikrochipskort kan också komma i bruk i det så kallade Solidarsystemet. Åsa Brandberg beskrev systemet i en av de många workshops som hölls på symposiet. Solidarsystemet har också studerats inom Forum för Systemdebatts ekonomigrupp sedan 90-talet - och snart är det dags för ett pilotprojekt.

Shann Turnbull från Sydney är författare till boken "Kapitalismens sju dödssynder". Han menar att den vanliga strävan att gynna regional hållbarhet kommer att misslyckas om inte penningsystemet förändras. "Skuld är lika farligt som drogberoende, och lika brutalt" sa han. Turnbull har ett mångårigt samarbete med Schumacher Society i USA, och han är aktiv i Economic Reform, Australien.

Carlos Louge från Argentina talade om faran att koppla valutan till amerikanska dollar. Han beskrev hur en djup ekonomisk kris kulminerade i slutet av 2001 då exporten över Atlanten minskade i konkurrenskraft och utlandsskulden ökade.

Det började 1988 när hyperinflationen startade. 1991 bands peson till dollarn, och 1995 startade den första barterklubben (bytesring för företag) som svar på avsaknaden av en nationell valuta. I juli-augusti kom en rusch av insättningar, och i november satte regeringen stopp för uttag. Detta ledde till nationellt missnöje eftersom massor av människor inte kunde ta ut sina sparmedel. Den 19:e och 20:e december utbröt kravaller på gatorna, och finansministern och presidenten tvingades ut från sina arbetsrum. Insolvenskrisen ledde till att fem presidenter avlöste varandra på två veckor.

I januari 2002 lösgjordes Argentina från USA-dollarn och den argentinska valutan föll. Det året sjönk ekonomin med 11 procent och arbetslösheten ökade med 50 procent. Många drevs till extrem fattigdom i det förut så välbärgade landet som låg på sjunde plats på listan över världens rikaste länder.

Stora nedskärningar har gjorts, och IMF fick nästan total kontroll över Argentina, sa Louge. Den före detta "lysande stjärnan av strukturell anpassning" såg hur både de fattiga och medelklassen led, och många emigrerade. I Buenos Aires, som brukade kallas Sydamerikas Paris, föll dagligen ca 19000 hushåll under fattigdomsgränsen. Peson var värd 28 US cents efter att ha haft samma kurs som USD 1991, och inflationen har återuppstått. Statsskulden var vid tiden för symposiet 150 procent av BNP.

Från 1995 uppstod bytesringar, s.k. LETS med ett poängsystem som kompletterade den nationella valutan i vanlig handel, även för medelklassen. När bytesringarna var som vanligast användes de av en tredjedel av de ekonomiskt aktiva i befolkningen, varav sex miljoner var medlemmar i en eller flera bytesringar. Valutan kallades credito.

De små och ibland mycket stora bytesringarna innefattade även en centralbank. Initiativet med bytesringar spreds till Uruguay, Colombia, Brasilien, Ecuador och Chile. Men när LETS florerade som mest avtog produktionen av varor och tjänster, och förtroendet för crediton sjönk. 1999 hade antalet bytesringar sjunkit till ca 50 000 på grund av bedrägerier, korruption och spänningar mellan LETS-grupperna.

På frågan om krisen ledde till plundring gav Carlos ett intressant svar. – Visst, det skedde, sa han, men folk vaknade också upp och började hjälpa varandra och dela med sig. En lättnad spred sig. Vi fick mark under fötterna efter en lång tid av diffus oro. Folk i Argentina misstror nu banker, sa Carlos, och man skämtade i TV om hur bankerna skapar pengar. Vid tiden för symposiet drevs 45 % av företagen utan kontakt med någon bank.

Ramon Fernandez, spansk författare till boken "Global Financial Capitalism and Permanent War" gav ett skrämmande perspektiv. Vi lever i ett system som ständigt måste växa, sa han. Det började på 1400- talet i Italien genom införandet av "fractional reserve banking", ett sätt att "hyra ut" långt mer pengar än det finns täckning för. Nu går vi mot en värld med två eller tre valutor.

Vi ser hur den politiska legitimiteten urholkas, sa Fernandez, och vi ser hur krisen ställer de mjuka värdena mot det permanenta krigets hårda värden. Irakkriget är ett av exemplen.

Stefan Brunnhuber, tysk psykiater och ekonom, gav en intressant rapport från Romklubben, som var upptakten till EU. I den första och andra rapporten från Romklubben meddelades att penningsystemet ska vara neutralt. Då uppstod frågan om hur ett neutralt penningsystem ser ut.

Brunnhuber nämnde fem konsekvenser av nuvarande penningsystem: Instabilitet, tillväxttvång, kortsiktighet, inkomstklyftor och socialt förfall. Det nuvarande systemet gynnar girighet, rädsla, avund, flockmentalitet och tävlingsbeteende. Allt detta motverkar socialt beteende. Ett penningsystem är ett verkningsfullt men fortfarande negligerat instrument, sa Brunnhuber.

 

BILD: ÖKNINGEN AV LOKALA VALUTOR

USA o Kanada Nya Zeeland Australien Storbritannien Frankrike Tyskland Övriga Europa Övriga länder 1 200 800 400 0 1984 1997

Undertext: Ökningen av antalet lokala kompletterande valutor.

 

KRITERIER PÅ ETT MILJÖVÄNLIGT EKONOMISKT SYSTEM

Av Edmond B. Szekely

Prästen och författaren Edmond Szekely har formulerat tio kriterier på ett miljövänligt ekonomiskt system. Här ingår inte bara kravet på att ekonomin ska bevara miljön och naturen. Även mänskliga behov bör täckas i en ekologisk ekonomi. Men lyckligtvis sammanfaller planetens villkor och människans villkor.

1. Ett miljövänligt ekonomiskt system ska tillgodose människors grundbehov; nödvändiga behov för människans existens och sekundära behov som gör livet angenämt. De senare varierar på grund av individuella preferenser.

2. Det bör skapa trygghet vid sjukdom, arbetslöshet, krig, finansiella kriser och vadhelst som hotar människans existens och välfärd.

3. Det ska vara ekonomiskt. Det innebär att ge maximal utdelning med ett minimum av uppoffringar.

4. Det bör främja hälsa och vitalitet. Hälsa har ett ekonomiskt värde eftersom en frisk person blir mer aktiv i samhället. Hälsa är också ett biologiskt ansvar mot människosläktet.

5. Ett naturligt ekonomiskt system utvecklar människans förmåga. Enligt modern psykologi kommer lycka av människors möjlighet att kunna använda sin begåvning i den miljö där hon befinner sig.

6. Fritid är också viktigt om man ska kunna njuta av sina rikedomar. Vi behöver fritid för studier, hobbies och skapande aktiviteter.

7. Ett naturligt ekonomiskt system bör också främja ett långt liv. Då kan man ta till vara människors kunskaper, erfarenheter och visdom.

8. Ett sunt ekonomiskt system måste kunna införas här och nu. Man ska inte behöva vänta på att alla länder ska införa det.

9. Både enskilda människor och mänskligheten i sin helhet ska kunna utvecklas. Ingen kan vara lycklig om inte mänskligheten är det.

10. Sist men inte minst bör miljö och natur kunna bevaras. Även om ett ekonomiskt system tillgodoser alla ovanstående kriterier är det inte optimalt om inte naturresurserna bevaras, särskilt det tunna lager humus som är grunden till hela vår civilisation.

Översatt av Peter Norrthon

THE ASPEN TREE

It was a splendid day. The autumn leaves of an aspen tree attracted my attention. It was suddenly lit by the sun like a lamp, beckoning with rustling leaves in a breath of air. Absorbed by the beauty I pictured streams of energy dancing around me on its way in space as warmth, partly saved and distributed by waters, forests, mountains and all the small worms in the soil under my feet. The energy interplay made me ask how to find a corresponding stream of money, instantly reflecting goods and services sold on our planet. After some years of trial and error I realized that it was not just a money system I found, but an entirely new economy, ready to be born.

ooOoo

FRÅN VISION TILL PRAXIS

Solens energi fördelas till allt som föds och åldras och dör, och jordens ämnesomsättning balanseras av elementen och alla levande kroppar, alltmedan den kosmiska energin fördelas till varje levande varelse på jorden. Vad är detta, om inte en i längden hållbar ekonomi på naturens villkor? Hur kan vi efterlikna vi den?

Vi behöver räntefria pengar för att avskaffa fattigdomen som döljs bakom ländernas BNP-statistik. Därför behöver vi också en ständig, automatisk resursfördelning för att varsamt kunna förvalta naturens gåvor och människornas hälsa och kultur. Pengar får inte som nu slå ut dem som saknar inkomst av kapital. De bör tjäna hela samhället som neutrala, balanserande redskap för att kunna byta varor och tjänster utan att någon enda människa blir lidande.

ooOoo

SOLIDARSYSTEMET MED VALUTAN SOLIDAR

Solidarsystemet är ett förslag till lösning, bland annat ägnat till att stävja ofrivillig inflyttning till städerna. Man kan se systemet som ett vapenlöst civilförsvar för att skydda jordens biosfär, avskaffa fattigdom och i längden ge alla en varaktig fred. Om pengar ska kunna avspegla energin i form av varor och tjänster på en marknad, så behöver vi två slags konton; ett så kallat handelskonto där en startsumma och alla inkomster löper in. På dessa handelskonton minskar alla summor gradvis. Men de försvunna pengarna återförs elektroniskt nästa morgon till deltagarnas så kallade baskonton som ny basinkomst, alltid lika fördelad till alla deltagarna i en solidarregion. Basinkomsten kan bara sparas orörd, eftersom envägs spärrar förhindrar insättning på baskontona. Att låta sin basinkomst samlas orörd är därför enda sättet att spara solidarer.

Systemet är självfinansierande, och det befriar samhället från den skattekarusell som idag drivs upp av räntekostnader till bankväsendet och den påföljande penningspekulationen. Solidarsystemets basinkomst löper in hela livet och kan enligt beräkningar ge en dräglig levnadsstandard pga den kostnadseffektiva samhällsekonomi som följer.

Kombinationen av de båda kontona får mängden bytesmedel att ständigt anpassas till de verkliga värden som köps och säljs. Därmed får man en stabil konjunktur utan skuldbubblor, eftersom systemets konstruktion inte medger några lån och därmed är skuldfritt.

När man använder sin basinkomst för att betala, går betalningen in på säljarens handelskonto där alla summor gradvis upphör. Nästa morgon återuppstår de försvunna pengarna som ny basinkomst, alltid lika fördelad till alla deltagarna och enligt omröstningar på den "gemensamma kassans" baskonton. Den kassan har bara baskonton för gemensam upphandling.

Solidarerna blir betalningsmedel först när de används, och de försvinner efter en tid och ersätts av nya solidarer, som också en gång har använts från någons baskonto. På så vis cirkulerar dessa kortlivade pengar oupphörligen mellan baskontona och handelskontona i regionen.

På grund av solidarernas förgänglighet har de ständig täckning i verkliga värden som köps och säljs på en fri, real marknad. Sådana pengar kan inte samlas upp och inte heller användas för ekobrott. Därmed uppstår en stabil ekonomi utan konjunktursvängningar.

För att undgå förlust på handelskontona väljer både köpare och säljare att betala alla större summor genom leasing eller avbetalning. Man anpassar då frivilligt sin betalningstakt till nedtrappningen på handelskontona. En datorsimulering kan avgöra frågan om nedtrappningen på handelskontona bör ske linjärt eller procentuellt.

Kombinationen av de båda kontona ger ständig balans, som Yin och Yang, eftersom nedtrappningen på handelskontona alltid kompenseras av en motsvarande ökning på baskontona. Följden av denna ständiga balans är nollränta. Då öppnas nya möjligheter för en i längden hållbar samhällsutveckling.

ooOoo

SOLIDARFLÖDET I ETT SAMHÄLLE

Vid deltagarnas inträde öppnas deras konton och en startsumma av basinkomst utges till de privata och gemensamma baskontona. Vid deltagarnas död eller utträde nollställs deras konton, samt en motsvarande summa på den gemensamma sektorns konton.

 

FLÖDESBILD

 

HANDELSKONTON

För transaktioner. Här reduceras alla summor gradvis, och återfördelas lika på deltagarnas baskonton som ny basinkomst.

MARKNAD

Valutareserv 3 1 2

BASKONTON

Utgivning av basinkomst i potentiella pengar som sparas oanvända. Spärrar här förhindrar insättning

SPARANDE

Solidaren är elektronisk. Företagen i en solidarekonomi har handelskonton och eventuellt ett så kallat valutakonto, men inget baskonto. Gemensamma kassan har bara baskonton för upphandling.

Privatpersoner har ett baskonto och ett handelskonto.

För att kunna köpa och sälja privat har alla ett mikrochipskort och en avläsare för kortet, eller en lågtstrålande mobiltelefon.

Siffrorna i bilden visar:

1. Solidaren fungerar jämsides med de gamla pengarna, kanske först som pilotprojekt i en avfolkningsbygd eller vid en naturkatastrof för att förhindra hamstring. Då har man användning av "kranen" (vid ettan på bilden). Där kan man reglera solidarströmmarnas hastighet, till exempel situationen efter en orkan. När naturen kräver långvarigt dämpad omsättning, kan även basinkomstens storlek minskas.

2. För privatpersoner sker växling till främmande valuta från baskontot via valutareserven. Besökare får ett tillfälligt s.k. valutakonto för att växla in reskassan i solidarer och växla tillbaka överbliven reskassa vid hemfärden.

3. Inkomst av export går in som solidarer på handelskontona efter växling i valutareserven, uppdelat i delbetalningar som kan användas för köp. Vid behov kan större exportinkomst växlas till solidarer som sparats för import på exportörens valutakonto, men bara för det exporterande företagets egen räkning. Spärrar garanterar att valutakontona inte påverkar systemet i övrigt. Valutakontot är ett förslag av Per Almgren.

Medlem kan man bara bli när man får in en viss del av sin totala inkomst i solidarer. Först då får man basinkomst. Detta förutsätter att barnen får basinkomst först vid myndighetsåldern.

Om startsumman dessutom utges på handels­kontot, så får systemet den lilla startkick som kan behövas i ett pilotprojekt.

 

SOLIDARFLÖDET UR ETT INDIVIDUELLT PERSPEKTIV

 

BILD

 

Baskonto för livstids basinkomst Handelskonto för transaktioner

Potentiella pengar som samhällsservice Inkomster Köp Avtrappning

Att växla solidarer 

Solidaren fungerar parallellt med de gamla pengarna. Växlingskursen beror på tillgång och efterfrågan, eftersom kapitalmakten inte gör sig gällande i en solidarekonomi. De som får lön i annan valuta kan växla den till solidarer. Då förser han eller hon valutareserven med ett motsvarande belopp. Utlandsbetalningar går till på samma sätt, fast i motsatt riktning.

Besökare får tillfälliga så kallade valutakonton för inväxlad reskassa och ett handelskonto för att använda den. Överbliven reskassa kan växlas tillbaka. Eftersom solidarföretagen inte har baskonton, så växlar även dessa via den gemensamma kassan, liksom turisterna.

Exporterande solidarföretag kan dessutom få ett så kallat valutakonto där de kan spara exportinkomst för att senare kunna importera. Spärrar på valutakontona förhindrar transaktioner mellan olika valutakonton. Därför förhindras också överföringar för andras räkning.

Sparande

Den som är eftertraktad på arbetsmarknaden får förhållandevis hög lön och kan därför spara sin basinkomst medan han eller hon lever på sin arbetslön. Denna löper alltid in på handelskontot, där summor ständigt trappas ner.

Om någon låter all sin basinkomst samlas upp på baskontot under resten av sitt liv, så finns det en risk att han lurar sig själv. Besparingarna på baskontot försvinner nämligen vid ägarens död, då hans eller hennes båda konton upphör. Därför frestas även en snåljåp att donera solidarer på ålderns höst.

Om någon får idén att göra ett klipp på kapitalmarknaden med sina sparmedel, så stoppas tilltaget av folkvalda administratörer, som bland annat ser till att valutareserven inte töms. Dessutom kan försöket iakttas på en datorskärm där regionens penningströmmar illustreras anonymt i realtid. Detta och annat förutsätter att regionerna har en rimlig storlek.

Varje region har sina speciella resurser som inverkar på ekonomin. I en frodig trakt lockas lantbrukare att flytta in. I en annan bedrivs kanske forskning och utbildning, och i en ett kustsamhälle bygger man troligen båtar och odlar fisk. Olika naturresurser, olika näringar och olika befolkningsstrukturer talar för små solidarregioner med sin egen särprägel.

Nya möjligheter och minimal skatt

Möjligheten att leva på basinkomst hela livet ger nya öppningar. Uppfinnare kan pröva och genomföra sina idéer. Föräldrar kan ägna mer tid åt barnen. Alla får mer tid för varandra och en frihet att arbeta ideellt när det passar, eller att studera när som helst under livet. Man kan använda sin begåvning och verka i samhället med eller utan betalning. Solidarpengarna är till för att vi ska kunna arbeta, inte tvärtom.

Basinkomsten ger en grundtrygghet för dem som valt att delta i systemet, samtidigt som samhällets kostnader minskar radikalt till gagn för naturen. Enligt beräkningar utifrån SCB-statistik kan livstids basinkomst räcka till för ett drägligt liv utan annan skatt än den som är till för att skydda nationella värden, så länge nationerna existerar i nuvarande form. Jämför det med vårt nuvarande samhälles rundgång av skatter och åtgärder som plåster på plåster, medan ränta läggs på ränta i varv på varv och BNP växer, samtidigt som klyftan mellan fattig och rik fördjupas. BNP-statistiken avspeglar bland annat många kostnader för tröstköp, missbruk, trafikolyckor, välfärdssjukdomar och andra destruktiva fenomen i samhällen som har påtvingad tillväxt inbyggd i systemet.

Alla behövs

När man lever på basinkomst förser man samhället med bytesmedel, och när man lever på arbetslön fyller man andras behov och önskningar medan man sparar sin basinkomst. Den ena kategorin kompletterar den andra, även om de flesta väljer att kombinera livsstilarna och bara periodvis väljer att leva enbart på lön eller enbart på basinkomst. Flit är inget självändamål, men människor behöver vara behövda. Och vem vill inte spara för en dröm?

Alla vill vi använda vår begåvning, och de flesta vill ha ett meningsfullt arbete. Rätt folk på rätt plats genom en tillräckligt stor basinkomst för att kunna arbeta. Är inte det värt ett försök?

I solidarsystemet blir svart jobb vitt, och man kan uppskjuta sin konsumtion när man vill spara för framtidsplaner. Alla behövs; barn, gamla, sjuka och de som väljer ideellt arbete. De som är trötta och behöver rekreation kan vila tills de inte står ut med att vila längre.

Alla är vi olika, och alla har vi drömmar. Lat är bara den som är trött och har tråkigt, tror jag, men mycken leda lär upphöra när man kan välja jobb med mening som passar ens begåvning och ger arbetsglädje. Samtidigt frigörs kreativitet.

Basinkomsten i ett solidarsamhälle ersätter det mesta som nu finansieras med skattepengar på olika omvägar, där ränta läggs på ränta av bank efter bank. Befrielsen från räntesystemets kostnader - inklusive skatteadministrationen och ränteutgifterna som bakats in i priserna - innebär att den genomsnittliga arbetstiden kan minskas till knappt hälften med bibehållen levnadsstandard, detta enligt beräkningar som gäller en tänkt nation som består av ett antal solidarregioner. Kalkylen har gjorts av Per Almgren utifrån nuvarande svensk statistik.

Till Almgrens slutledning kommer psykologiska faktorer som i samverkan torde förkorta den betalda arbetstiden ytterligare. Dessutom kan man hjälpa andra utan att stjälpa sig själv. Då blir samhällsandan generösare och fler vill bistå sin nästa utan att ta betalt. Medlemmarna i solidarsystemet kommer inte heller att styras av andras godtycklighet eller politikers klåfingrighet, eftersom solidarflödet ständigt avspeglar verkliga värden och fungerar elektroniskt på naturens premisser.

Ett mänskligare samhälle

Empatin i samhället ökar när stress och ekonomisk ångest avtar. I solidarsystemet tvingas ingen att arbeta, men systemet öppnar för frivilligarbete och altruism i stor skala, inte minst genom att människorna efter hand befrias från bristtänkande, girighet och rädslan som får näring i vårt nuvarande skuldskapande system, byggt på krediter.

I snitt 40 % av dagens konsumtionspriser består av företagens inbakade räntekostnader. (Ref. 7och 15). Dessa osynliga utgifter upphör i ett kreditlöst system. Därför kan en livslång bas­inkomst finansieras utan omvägen via skatter och bidrag. Då slipper vi inte bara administrationen utan också en rad andra kostnader som följer på rundgången av skattepengar som nu passerar bankerna i varv på varv medan ränta läggs på ränta. I stället för cirkulationen av bidrag och regleringar via skatter, kan man själv bestämma när och hur man vill använda sin basinkomst, naturligtvis inom lagens och solidarsystemets elektroniska ramar. Även ekobrotten upphör i en ekonomi där pengarna inte kan samlas upp.

Man behöver inte vara solidarisk för att gå med i systemet. Men det ger frihet att solidarisera sig med dem som idag slås ut. Världens fattigdom kan rätt och slätt avskaffas genom att byta ut ett utslagningssystem mot ett balanserat system med nollränta.

Fri marknad utan kapitalism

Det är den villkorslösa penningutgivningen som gör solidarekonomin så olik den nuvarande ekonomin, som inte kan kallas ekonomisk. Ändå kan båda systemen existera parallellt genom solidarsystemets speciella växlingssystem som förhindrar penningspekulation med påföljande skuldbubblor.

Solidarsystemet kan bli en livbåt på lokalplan innan alla tvingas byta penningsystem för att rädda livet på jorden. Den dagen ska det finnas ett beprövat ekologiskt alternativ som bevarar välfärdssamhället och kulturen samt möjliggör fri forskning utan styrning av kapitalintressen.

Solidarföretagens villkor

I ett solidarsamhälle gynnas entreprenörskap, eftersom sparad basinkomst kan användas för att starta eget. Enskilda firmor har samma villkor som kooperativ. Lån är inte ens möjliga. Hela systemet är skuldfritt.

Företag i en solidarekonomi har handelskonton, men inga baskonton - förutom de så kallade valutakontona för exporterande företag. Dessa konton kan dock aldrig påverka systemet i övrigt på grund av envägs spärrar som hindrar överföring av solidarer för annans räkning.

På företagens handelskonton strömmar ständigt nya solidarer in från kunderna och kopplas direkt ut till alla kostnader, inklusive löner och utdelning till delägarna vid överskott. Utdelningarna blir en buffert för företagen, och stimulerar ett mångfaldigt och decentraliserat näringsliv. Detta kan bli räddningen för bygder som nu hotas av ofrivillig avflyttning.

Man gynnar eftertraktad produktion genom att köpa företagsandelar i strömmande solidarer. Vid överskott i företag som man stöder får man del av vinsten i en motsatt ström. Flera solidarströmmar går då in samtidigt till flera företag från flera andelsköpare, förutsatt att produktionen är tillräckligt efterfrågad. Vid ökad efterfrågan ökar strömmarna av utdelning, De blir då större än de solidarströmmar som folk skickar in. Så uppstår ett fritt och flexibelt näringsliv byggt på tillgång och efterfrågan av verkliga värden.

Solidarkooperativen är som organ i samhällskroppen. Där möts flera penningströmmar till produktionen, liknande blodkärl som strålar samman och belivar organen i en levande kropp. Blir företagen för stora så knoppar de av i en ny, decentraliserad ekonomi utan kapitalkoncentrationer. På så vis fördelas stadens och landsbygdens kvalitéer enligt människors önskemål, och transporterna blir kortare.

Det finns alltid reala värden bakom andels­ägandet i en solidarekonomi. Därför kan andelarna också säljas, till och med subven­tioneras av den gemensamma kassan om del­tagarna så beslutar, till exempel för att lindra skadorna efter en naturkatastrof.

Global verkan

Växlingsmetoden möjliggör samarbete över gränserna, även för internationella projekt som inte kan genomföras med dagens kreditpengar, till exempel fattigdomsbekämpning, sanering av jord och vattendrag, minröjning, trädplantering och införande av solljus, vind och vatten som huvudsaklig energibärare.

Att bekämpa fattigdom innebär också att bekämpa krig och terrorism. De verkligt stora insatserna kan inte ske med pengar som måste förräntas. Det skulle vara som att bita sig i svansen. Men u-länder kan själva införa systemet i trakter där elförsörjningen fungerar. Det kan det betyda att fattigdomen helt upphör.

Internationella insatser som gjorts i tid och på rätt plats kan få grundvattnet att stiga, och möjligen kan öknar fås att grönska genom storskalig trädplantering, så som nu sker i Kina. Med räntefria pengar skulle även Kinas landsbygdsbefolkning få råd med gemensamma kassor för att täcka samhällenas behov och trygga försörjningen för många..

Slut på urbanisering

Urbanisering är ett problem för hela mänskligheten, eftersom pengarna automatiskt koncentreras i vår globalt kapitalistiska världs­ekonomi. Det krävs alltid pengar för att starta en affärsverksamhet. Klarar man finansieringen, så "skapar" man också jobb. Men när lantbruk och skogsbruk mekaniseras, minskar utrymmet för nyanställningar. Då förslummas landskapet, och allt fler tvingas flytta till städerna. Risken finns att landsbygdens kultur tynar bort.

Kulturlivet koncentreras sedan länge till städerna, eftersom bankpengarna samlas där. Men kulturen hör också landsbygden till. Där ligger dess vagga. En decentraliserande ekonomi ger utveckling och livsluft både på landet och i städerna. Det gäller inte minst u- länderna, där den snabba urbaniseringen leder till ohyggliga problem.

Med decentraliserande pengar decentraliseras även kulturen i dess ursprungliga mening av andlig odling, och återbefolkade trakter kan förse städerna med närproducerad mat.

Spridningspotential

Genom åskådningsexempel kan solidarsystemet spridas globalt, kanske genom en speciell organisation som kallas Simpol. Där har man utvecklat ett globalt omröstningssystem, och där finns det grupper som diskuterar globala problem kors och tvärs över jorden. Det kostar inget att vara med. Alla kan också rösta när det blir dags; personer, företag, politiker, partier, parlament, regeringar och organisationer för miljö och människorätt. Vilken makthavare står emot världens majoritet när penningvapnet inte längre finns?

Genom Simpol kan dödläget brytas i de fall då konkurrerande företag och nationer väntar på att någon annan ska genomföra nödvändiga reformerna. Genom Simpols omröstningssystem kan de globalt livsnödvändiga reformerna genomföras samtidigt, eftersom ingen då riskerar att bli utkonkurrerad.

Simpol har blivit en global medborgarrörelse med stöd av flera fredspristagare. Bland förslagen som presenterats finns även solidarsystemet, tillsammans med andra reformförslag om miljö och människorätt.

2006 genomfördes en global omröstning för att pröva omröstningstekniken. 2007 gjordes en ny omröstning, även denna på prov. Man beräknar att det tar omkring tio år för att utkristallisera förslag som leder till samtidiga beslut och åtgärder för att rädda klimatet och skapa bättre förutsättningar för fred. Se www.simpol.org

 

VANLIGA FRÅGOR

Fråga 1: Vem tar sig an smutsiga och tunga jobb när man kan leva på basinkomst?

Svar: Det saknas inte ekonomiska incitament i systemet. De som lever på arbetslön kan låta basinkomst samlas på sitt baskonto för framtida bruk. Dessutom kan de som nu är lågavlönade få rejält betalt i den mån de tar sig an uppgifter som andra finner motbjudande. Fri lönesättning är möjlig på när arbetsmarknaden styrs av tillgång och efterfrågan på arbetskraft, förutsatt att alla har basinkomst så de kan ställa villkor.

Fråga 2: Blir det inte för mycket pengar till barnen om de får basinkomst redan från födelsen?

Svar: Frågan måste lösas politiskt när den blir aktuell. Barnens basinkomst kan vara tillgänglig för vårdnadshavare tills barnen är myndiga. Då ersätter den bl.a. barnbidrag, studiebidrag, skolpeng och föräldrapenning. Bidrag kan också utges via gemensamma kassan, som idag. Beslut i frågan tas av dem som berörs, eftersom man kan göra omröstningar bland barnfamiljerna.

Fråga 3: Hur finansieras tekniska språng med avbetalningar i stället för lån?

Svar: Solidarsystemet tillåter gemensamma projekt där många bidrar. Projekten kan bli verkligt stora, förutsatt att många bejakar dem och låter pengar flyta dit. Det gäller särskilt äldre personer som vill undvika att deras sparade solidarer upphör till ingen nytta när de dör.

Fråga 4: Riskerar vi inte köphysteri när basinkomst införs?

Svar: De som förut varit fattiga kommer att köpa vad de längtat efter, kanske till överdrift under en tid. Men det skall ses i relation till de oerhörda summor som investeras i jätteprojekt och upprustning på grund av rädsla för energibrist, t ex kärnkraftverk och jättedammar för att tillförsäkra sig vatten och elektricitet

Fråga 5: Hur finansierar man sin bostad, till exempel ett villabygge?

Svar: Man betalar under byggnationens gång.

Fråga 6: Hur blir man företagsägare?

Svar: Man kan börja med uppsparad basinkomst om man vill starta eget. Vill man bli delägare i existerande företag, betalar man andelar successivt och tar emot avkastning i mån av vinst. Eftersom andelarna hela tiden har täckning i reala värden kan de också säljas genom avbetalning. Skuldfritt delägande kan inte orsaka ekonomiska katastrofer som i dagens aktiehandel som bygger på förväntad vinst i en skuldbaserad ekonomi.

Fråga 7: Kan inte staten ge ut icke-omfördelande pengar direkt?

Svar: Försök har gjorts med kommunala räntefria pengar som kostade pengar att spara. Men det blev provocerande för bankväsendet, som är en stat i staten. Bankväsendets makt överträffar många regeringar. (Ref 4 och 5)

Om en nation skulle hota den globala finansmarknaden kan man befara repressalier. Däremot vill nog ingen förhindra vår gemensamma överlevnad. Det kan ske genom lokala och jordnära reformer som gynnar alla nu levande och kommande generationer.

Fråga 8: När man inte längre kan spekulera i pengar kan ju folk frestas att spekulera i mark. Hur förhindrar systemet sådan spekulation?

Svar: Så länge bankpengarna finns, kan de användas för spekulation av många slag. Redan nu har jord, rent vatten och ren luft blivit handelsvara. Eftersom solidarregionernas regelverk inte påverkas av kapitalintressen, så kan den sortens spekulation förbjudas i lag när det blir aktuellt, till exempel genom gemen­samma påtryckningar från flera solidarregioner. Den österrikisk-argentinske samhällsreformatorn Silvio Gesell har föreslagit att kommuner köper upp mark och arrenderar ut den till de före detta ägarna. Arrendet blir då ärftligt, men marken får enligt lag inte säljas. (Ref 5) I övrigt förändras inte de forna markägarnas villkor. Beslut i frågan är politiskt, och hör inte till solidarsystemet. De måste fattas av dem som berörs när det är så dags, vilket blir möjligt när lagstiftningen har befriats från kapitalmakten.

Fråga 9: Är inte solidarsystemet för tekniskt? Tvingas vi inte in i en gemensam lunk genom den lika stora penningreduktionen, den lika stora basinkomsten och samma hastighet för alla regionens penningströmmar?

Svar: Ingen behöver befara en gemensam lunk. I stället ökar valmöjligheterna i arbetslivet eftersom man kan ställa villkor i förvissningen om att man har ekonomisk grundtrygghet och ökad valfrihet. Jämför solidarsystemets basinkomst med vårt skatte- och räntesystem som slår ut de svagare och i längden bäddar för allas krig mot alla.

Solidarerna fördelas ständigt, men användandet är upp till envar. Då får människor nya valmöjligheter, nytt hopp och mer tid att delta aktivt i samhället eller ägna sig åt vårdande och nyskapande verksamhet – eller bara vila när det behövs. Befrielsen från skatternas rundgång ger stora besparingar, särskilt för att kostnaderna för skatteadministrationen då har upphört – och inte minst för att samhället då har befriats från ränta-på-ränta. (Ref 2 och 7)

Fråga 10: Vad driver folk att arbeta för status när tävlingsmomentet saknas?

Svar: Status är tydligen en allmänmänsklig drivkraft, men även altruism och kreativitet ger status. Dessutom ökar chansen att övervinna egoism och girighet när vi får mer livsbejakande motivation för arbete. I stället för att stoltsera med saker och titlar kan man arbeta ideellt. Att hjälpa sina närmaste är också en samhällstjänst. Det vi gör av pur glädje bidrar till en skapande kultur. Detta är också arbete. Basinkomsten ger många öppningar på arbetsfronten.

Fråga 11: Får man in en för stor summa på sitt handelskonto, så kan man ju överföra pengarna till vännernas handelskonton som gåva eller förvaring, till och med mot ränta.

Svar: Gåvor gör bara gott, och att låna mellan handelskontona blir svårt, eftersom det måste gå så fort. Och varifrån skulle lånesumman komma, när ingen vill ta emot en för stor summa som hela tiden krymper? Faran för samhället är försumbar. Det väsentliga är att pengarna inte samlas upp i sådana mängder att de blir maktmedel i samhällsekonomin och politiken.

Fråga 12: Ligger man inte och latar sig eller lever loppan om man kan leva på basinkomst?

Svar: Somliga gör det nog, men flit är som sagt inget självändamål. I längden känns det säkert tråkigt och meningslöst att slå dank. De flesta behöver vara behövda, och mycket behöver göras. Basinkomsten gör det lättare att ta initiativ och återfå makten över sitt liv när moroten och piskan i det nuvarande systemet inte längre existerar.

Fråga 13: Solidarsystemet bygger enligt min mening på värderingar som inte alla delar. Hur skulle det vara med ett politiskt neutralt penningsystem?

Svar: Allt som bedöms, bedöms utifrån värderingar, även solidarsystemet. Men om makt över sitt eget liv är en värdering, så tror jag det är en allmänmänsklig värdering. Detsamma gäller värderingen att bevara livet på jorden. Om vi använder en skala för bedömningen, så tenderar vi att placera våra egna normer i mitten som något normalt. Så gör även bankanställda när de beviljar lån. De låntagare som får största lånen brukar vara män som vill låna mycket pengar för stora projekt som anses ge störst avkastning till gagn för både utlånare och låntagare. Jämför det med ett system som är anpassat till naturen. Naturlagarna är allmän­giltiga, obönhörliga och värderingsfria.

Fråga 14: Vad händer om hela det digitala informationssystemet kraschar?

Svar: Det skulle också drabba bankerna. Men eftersom kunskapen finns kvar. så kan både banksystemet och solidarsystemet byggas upp igen. I slutändan skulle en sådan chock bli till solidarsystemets favör, eftersom det ger ekonomisk bastrygghet även i fortsättningen.

Fråga 15: Är inte systemet utopiskt? Hur kan det införas idag?

Svar: Det som verkar utopiskt idag måste för- beredas i tid, och tiden är knapp. "Utopin" tar tid att mogna. Även hos oss har vi regioner med avflyttning. Där känns otryggheten inpå skinnet när butiken, skolan och postkontoret slår igen, och storbolag lämnar kalhyggen efter sig. Då är det svårt att leva, särskilt när vården av sjuka och gamla blir för tung för de anhöriga. I en sådan situation räcker det inte heller med bytesringar eller andra lokala valutor som bara underlättar byten. Alla behöver vi en gemensam kassa för gemensamma behov. Lika nödvändigt är det att städerna omges av en befolkad och fruktbar landsbygd med energisnåla fortskaffningsmedel.

Att införa solidarsystemet kan ske utan dramatik, kanske infört av kommuner som välkomnar minskade kommunala kostnader. Basinkomst, ökade valfrihet och en lokal gemensam kassa välkomnas nog av de flesta.

I avfolkningskommuner kan systemet tas i bruk direkt som ett socialt experiment till gagn även för omvärlden. I rika kommuner kanske man tackar ja till solidaren som ett trygghetsgolv, även om den inte används förrän i en ekonomisk eller ekologisk kris.

Fråga 16: Om jag jobbar i ett utländskt företag, hur kan jag då vara med i solidarsystemet?

Svar: Du kan få lön i kronor och växla den till solidarer sedan skatten är betald. Men eftersom företagen inte gärna betalar skatt, så kanske även de går med i solidarsystemet, kanske både hemmavid och i dotterbolagens hemländer. Mycket kan hända om transnationella företag går i bräschen och får solidarsystemet infört även i u-länder. Sannolikheten är stor när man inser att den industriella civilisationen går mot sitt slut och klimatförändringarna känns på skinnet. Våra synder sonas i arbete för framtiden

Fråga 17: Jag tycker det är spännande att spela på börsen. Var finns spänningen här?

Svar: Spänningen finns i möjligheterna. Meningsfulla initiativ ger positiv spänning, till exempel genom att utveckla en uppfinning, starta eget eller använda sin skaparkraft på annat sätt. Man kan också arbeta ideellt och ägna sig åt familj och vänner. De som vill spekulera i den gamla ekonomin kan fortsätta med det. Även de föredrar solidarer när det gamla systemet hotar att brista, eller när naturens skador tvingar fram en kursändring. När vi har förstått sammanhanget mellan penningutgivning och ekonomi, så motiveras allt fler att lämna penningspelet för jordens och barnens skull. Då vågar fler ta språnget, särskilt när de har livstids basinkomst.

Fråga 18: Kommer inte staten att kräva moms på handeln som sker med solidarer?

Svar: Man växlar in momssumman och betalar den i kronor. Men det kan hända att solidarregionerna blir mer eller mindre momsbefriade eftersom de ger så stora samhälleliga besparingar och finansierar en egen offentlig sektor.

Fråga 19: Var ligger säkerheten? Kan solidarerna lösas in mot något stabilt värde, guld till exempel?

Svar: Solidarerna löses automatiskt in i verkliga värden vid varje köp, eftersom alla betalningar går in på säljarens handelskonto där alla summor minskar tills de upphör. Inga solidarer kan sparas sedan de använts. Solidarmängden motsvarar därför ständigt de verkliga värden som omsätts, om än med en liten fördröjning.

Fråga 20: Vad bestämmer solidarens relativa värde gentemot andra valutor?

Svar: Värdet bestäms av tillgång och efterfrågan. Solidarens relativa värde blir stor i regioner med stora verkliga tillgångar. Deras solidarer blir mer eftertraktade, och man får förhållandevis mer främmande valuta för sina solidarer. Så fungerar det också idag. Växelkursen beror på det relativa välståndet, som i sin tur beror på kreativitet, arbetskraft och naturresurser. Den kostnadseffektiva minimala skatten i solidarsystemet lär också stärka växelkursen i solidarregionerna.

Fråga 21: Hur betalar man skatt till staten?

Svar: Man växlar solidarer till kronor och betalar skatten successivt. Kommunalskatten betalas på samma sätt om det blir någon. Basinkomsten och den gemensamma kassan ersätter det mesta, eller allt, som idag finansieras skattevägen av kommunerna.

Fråga 22. Finns det något sätt att införa solidarsystemet utan gnissel och smärta?

Svar: Även kommuner kan köpa tjänster och varor av solidaranvändarna via valutareserven i en solidarregion. Kommunerna kan själva införa solidarsystemet när tiden är mogen. Det skulle ge ovärderliga besparingar på grund av systemets räntefrihet. En smidig övergång från vårt utslagningssystem till ett hållbart system kan få spridning. Allt fler samverkande regioner med varsin växelkurs leder till ett ekologiskt-ekonomiskt civilförsvar som står på fast grund. Läs mer på www.solidar.lir.be

ooOoo

ADAM SMITHS FEM TESER IDAG

Adam Smith är känd som kapitalismens fader. Men vad skulle han kallas idag? Låt oss granska hans teser för en fri marknad, dels i ljuset av dagens ekonomi, dels i ett samhälle med förgängliga pengar. Sådana pengar förespråkades på 20- och 30-talen av Rudolf Steiner och Silvio Gesell. Även Maynard Keynes betraktade de förgängliga pengarna som ett hopp inför framtiden. Men på dessa tre herrars tid fanns inga datorer. Därför är det intressant att utröna hur Adam Smith skulle förhålla sig till dagens skenande ekonomi och en ny ekonomi med allmän basinkomst i e-pengar som upphör sedan de använts och ständigt återfördelas som ny basinkomst. Kort sagt: Skulle Adam Smith gilla solidarsystemet? Låt oss undersöka saken!

Tes nr 1: Köpare och säljare måste vara så små att de inte påverkar priset på marknaden.

Hur uppfyller dagens ekonomi detta krav? Så länge pengar kan köpas för pengar med vinst, kommer kapitalkoncentrationerna att växa i ökande takt. Stora företag köper upp eller konkurrerar ut de mindre. På en otyglad kapitalistisk marknad som dagens sker detta utan mänsklig kontroll. Vi närmar oss i tysthet en penningmaktens diktatur.

I solidarsystemet: Efterfrågan avgör produktionens storlek, eftersom andelsköpen ökar med ökad efterfrågan. När efterfrågan minskar, så minskar även andelsköpen tills företaget avslutas utan konkurs, eftersom det inte finns lån i systemet.

Tes nr 2: Alla parter måste ha fullständig information. Man kan inte upprätthålla affärshemligheter. I dagens ekonomi: Idéer hemlighålls när storföretag köper upp patent på ekologiska tekniker som hotar investeringar i den gamla tekniken.

I solidarsystemet: När förgängliga pengar har befriat samhället från den samhällsfarliga penningmakten, kan man på demokratisk väg förbjuda företagare att köpa upp patent utan att använda dem inom en viss tid.

Tes nr 3: Säljaren måste ta med alla kostnader i produktens pris.

I dagens ekonomi: Spekulerande storföretag ställer villkor på regeringar och kräver att skattebetalarna bekostar upprensningen efter deras utsläpp. Samtidigt ger de sig själva skattelättnader genom att pressa fram nedskärningar i offentliga sektorn, som bland annat finansierar sjukvård för stressrelaterade sjukdomar, förgiftningar, allergier, cancer och arbetsskador och annat som kan hänföras till företagens ingrepp i livsprocesserna. Med skattemedel räddas även sjöar och skog som förstörts på kemisk-teknisk väg.

Offentliga sektorn står för grundutbildningen som företagen behöver, något som inte tas i beaktande när man prioriterar kortsiktig vinst. Om företagen skulle bära sina kostnader själva, skulle de tvingas lägga in även grundutbildning i priserna, och deras konkurrenskraft skulle bli bättre anpassad till verkligheten.

I solidarsystemet: Här kan lagar stiftas som ålägger dem som smutsat ner i naturen att återställa vad som brutits. Kostnaden för detta måste läggas in i priserna, vilket ökar företagens vilja att lägga om till miljövänlig produktion.

Tes nr 4: Investeringskapital måste stanna inom nationerna, och handeln dem emellan måste vara i balans.

I dagens system: Pengar flyter fritt över gränserna, mest i spekulationssyfte. Bankerna internationaliseras och pengarna placeras i det land som för tillfället ger högst avkastning. Fattiga länder skuldsätts. Därför töms de efter hand på både råvaror och mänsklig arbetskraft. Allt fler miljöflyktingar lämnar sina hem och utsugna jordar. Världsbanken och IMF skriver visserligen av lån då och då, men otillräckligt och i varje fall hittills på villkoret att mottagarländerna skär ner sina offentliga utgifter. Följden blir att utsugningen av människor och miljö fortsätter. Dessutom har många korrumperade makthavare ett privat spekulationskapital.

I solidarsystemet: De förgängliga solidarerna gynnar småskalighet och korta transporter. Eftersom förgängliga pengar bara kan sparas oanvända så tvingar de inte fram ekonomisk tillväxt - och de stannar i landet.

Tes nr 5: Besparingar måste satsas i investeringar som ger reell avkastning.

I dagens system: Alla sparpengar går automatiskt ut i spekulationsekonomin via fonder som förräntas på penningmarknaden. Resultatet blir en ekonomi där vinst i pengar är det yttersta målet, även inom politik och media. Detta kallade Aristoteles krematistik, något som han varnade för redan på sin tid.

I solidarsystemet: Här kan pengarna inte användas som maktmedel, eftersom de inte kan samlas upp sedan de använts. Därför stannar de på den reala marknaden där de används i produktion och handel. Sådana pengar bildar inga kapitalkoncentrationer. Därför kan de inte heller användas som medel för att styra politik och media. I stället uppstår en naturlig fördelning av resurser, även av pengar. På så vis fördjupas demokratin.

ooOoo

"Tvivla aldrig på att liten grupp tänkande människor kan förändra världen. I själva verket är det så som det alltid har gått till."

Margaret Mead, antropolog född 1901

 

LIVET I EN SOLIDAREKONOMI

Anna ska gå och handla. ”Här har jag ett kort och en apparat, säger hon. ”Hur gör jag?”

– Apparaten använder du bara när du säljer privat, säger Kerstin. Men kortet ska du ta med. I affären har dom en egen apparat som dom drar betalningen med.

– Drar dom från min basinkomst då? Jag har hört att man inte kan sätta in pengar på baskontot, så jag vill köpa för min lön. Den har redan krympt. Finns det ett särskilt kort för handelskontot?

– Nej, säger Kerstin. När du köper drar dom betalningen direkt från ditt handelskonto där du får in lönen. Men om du inte har tillräckligt med solidarer där, så dras resten från baskontot, automatiskt. Ta bara med dig kortet. Du använder det som ett Visakort. Bekymra dig inte för svinn. Du får ju ny basinkomst på ditt baskonto varje natt, liksom alla solidar­användarna. Vi får lika mycket var.

– Men jag vill i alla fall kolla saldot, så jag vet att allt stämmer.

– Saldot får du på telefon, upplyser Kerstin. Förresten, vill du fortfarande köpa min cykel? Om du köper den, så får du se hur man gör. Jag har en likadan apparat som du.

Anna handlar mat, köper cykel, kollar saldot och konstaterar att allt funkar. Väl till mods slår hon sig ner med tidningen och ser en annons. Annonsören heter Tuva, och hon söker en medarbetare till sin gård och gårdsbutiken. Anna ringer Tuva och de har ett långt samtal.

ooOoo

Janne miste jobbet när skatteverket slog igen. Då blev han glad för att få vila. Han hade jobbat över varje dag de senaste åren och mist både vänner och fantasi. Nu ligger han i sängen på femte dygnet med fjärrkontrollen i hand. Han faller in i en tröstlös dvala mellan stunderna av leda. En bitterhet finns, men den är svår att sätta ord på. - Varför tog jag det där jobbet på skattekontoret? Fast det fanns ju inget att välja på förstås. Men siffror! Det är inte min melodi. Min melodi är ... eller var ... Hur gick den nu?

Janne börjar gnola men hittar inte slutet. Den rumphuggna melodin ger honom ingen ro. Han vrider sig mellan de svettiga lakanen och kan inte låta bli att tänka på bandet som han spelade i en gång. Han tänker på Hasse som spelade synt, och Rita, vokalisten som varit hans fru tills hon dog – och så barnen som flyttat så långt bort. De har sina egna liv nu, tänker han, och jag har blivit över. – Hur fortsatte melodin? Den blev nog inte färdig innan ... alltså innan Rita dog.

Janne går ur sängen, hämtar gitarren och slår ett ackord – jag hade en melodi... en melodi... Orden rinner till och han hämtar pennan. Det funkar! DETTA skulle Hasse gilla! Janne ringer upp Hasse som han inte sett sedan Rita dog. Då hade det varit svårt att ta kontakt, men nu springer han till telefonen.

Hasse blir förtjust, rentav lycklig. Är det sant? Är det verkligen du? Janne! Vad säger du? Har du en låt på gång? Jag kommer!

Janne och Hasse blev en duo, och duon blev trio när Carina kom med. De tre vännerna spelade alla de gamla låtarna på nytt, men det var Jannes melodi som blev en hit. Nu får han arvoden, snuskigt stora, säger han, men det är ju inte därför jag spelar. Fast lite extra på gamla dar kan ju sitta. Nu sparar jag hela basinkomsten och lever på mitt drömjobb.

ooOoo

Kajsa är grävmaskinist med egen firma och många uppdrag. När hon startade eget leasade hon grävskopan, och nu fortsätter hon spara trots att grävskopan är friköpt. Precision är hennes passion, så hon styr maskinen med förtjusning.

När vintern är lång åker Kajsa till Madeira och njuter av öns alla blommor. Men hon kan fortsätta spara, så hon utökar firman, leasar ännu en grävskopa och anställer en lärling. Denne har anlag, så han får många uppdrag och kan spara mycket av sin basinkomst. Nu är han mogen för att starta eget och leasar en grävskopa själv, så som Kajsa gjorde en gång.

Åren går och Kajsa anställer två nya med­arbetare, för nu har hon två lediga grävskopor, dels den färdigbetalda och dels en ny som hon börjat leasa. Hennes inkomst ökar, så hon bestämmer sig för att köpa andelar i sin första lärlings firma – successivt som alla större betal­ningar i en solidarekonomi. Kajsas före detta lärling välkomnar penningtillskottet till firman som nu blivit ett tvåpersoners kooperativ, hans och Kajsas.

Företaget har blivit lönsamt, så de leasar en ny grävskopa och anställer en ny maskinist, eftersom den första grävskopan är färdigbetald.

Kooperativet växer, och vinsten måste tas om hand, kanske ges bort. Företaget är ju lagom stort. Kajsas ström av utdelning är numera större än betalningsströmmen för hennes andelsköp. Därför reser hon allt oftare till Madeira. Men så får hon barnbarn och bestämmer sig för att vara farmor på riktigt – för vem vill ha pengar stående på baskontot när de ändå upphör när man dör? Jag ställer över avkastningen som bidrag till den lilla, tänker hon – och så kan jag leasa en stor lägenhet åt hela familjen! Det går ju lika smidigt som att leasa grävskopor.

Men Kajsa börjar tänka. Flickan får ju basinkomst från födelsen. Den kan föräldrarna använda som barnbidrag, delvis. Resten kan sparas. Då överför hon hellre sin avkastning till en gård där de odlar snittblommor.

Numera kommer en bukett varje vecka till de nyblivna föräldrarna. Att det är Kajsa som abonnerar på blommorna är hemligt, men man kan ju gissa.

ooOoo

Tuva har två barn, en ko, tio får, ett ekologiskt grönsakslandsland och ett gårdsmejeri. Hon och hennes barn gör delikatessostar. De lägger ner sin själ i arbetet, så osten blir därefter. Ingen vill utöka, men de behöver någon som sköter reparationerna på gården.

Tuva sätter in en annons där hon söker finansiär för anställningen. Anna blir nyfiken och svarar. De pratar länge och stämmer möte på Tuvas gård. Anna bestämde sig direkt. Hon flyttade till gården och tog hand om butiken sedan hon sålt sin lägenhet mot en solidarström som hon lät gå till produktionen. Tuvas gård blev nu ett fyra personers kooperativ med god ekonomi. Barnen ingick, för de ville bidra så gott de kunde med delar av sin basinkomst.

Nu när finansieringen är löst har de anställt Krister som är snickare. Tuva sköter djuren och barnen sköter skolan. Hela familjen ystar ost och kardar ull och spinner garn. Tuva syr tidlösa kläder. Anna jobbar deltid som skolpsykolog. Krister sköter ostförsäljning, snickeri och odlingar. Han jobbar hårt, får bra lön och startar snart eget med uppsparad basinkomst. ”Vi bor i ett Gnosjö”, säger barnen, ”för vi gnor ju så bra här hos oss.”

ooOoo

Tiden går, och nu är sommaren som vackrast. Nadir far genom landskapet på sin cykel. Han har vind i håret och förväntan i sinnet. Allt är spännande. Han har bara träffat fadderfamiljen en gång. Det var på Arlanda då han fick cykeln som välkomstgåva.

Han beundrar blommorna vid dikesrenen, de böljande sädesfälten och stugorna som lyser rött mot den friska grönskan. Vilket härligt land, tänker Nadir. Och här ska jag intill vänster. Byn såg ut som på fotot som familjen skickat. Han susar nerför backen, nyfiken på allt, inte minst på sjön som lyser knallblå. ”Sjön” var ett blom­mande linfält. Bredvid låg fadderfamiljens hus, omgivet av en skock får och en ko invid husknuten. En klunga människor kom vinkande emot honom.

ooOoo

Mycket har hänt i Gnoby sedan sist. Barnen läser ekologi i grannregionen där man också har infört solidarsystemet. Anna och Krister har gift sig och bor på andra sidan linfältet i ett hus som Anna ritat och Krister byggt.

I byn finns en butikslänga med tre skyltar, ”Ulla & Lina”, ”Gårdsmejeri” och ”Gnoby Krog”. Kunderna strömmar till, för nu har landsbygden blivit ganska tättbebyggd.

– Tur för oss, säger Tuva, annars hade vi inte fått så många medarbetare och kunder.

– Men se! Nadir kommer! Alla går honom till mötes, och de bänkar sig vid krogens ute­servering. Frågorna haglar. – Hur söker man jobb, kan man ta hit sin mamma, sina bröder, sina kusiner?

Det är inte lätt att förklara solidarsystemet på engelska. Nadir kan inte förstå hur man får pengar gratis. – Det är ju inte rätt, säger han. Klart man måste jobba, annars är man ju parasit!

Anna hämtar smörgåsar och ett engelskt informationsmaterial. Tuva förklarar. ”Hur du än anstränger dig, så kan du inte bli parasit. Vi behöver modiga människor. Ni som vågat ta språnget från allt som är kärt och välbekant för att dyka ner i främmande land, ni måste ju vara av den rätta sorten! Vill du ha jobb, så finns det många som har det som vi. Många flyttar till landet, och många hus ska byggas. Folk öppnar butiker och startar snickerier, bilpooler, verk­städer och en massa tjänsteföretag. – Vi tar en påtår, så ska jag berätta. Nu måste du lyssna riktigt noga.

Samtalet är intensivt och skymningen faller. Nadir får sova i gäststugan, som efter en tid skulle bli hans hem. Han gick med i solidarsystemet men vägrade använda en enda solidar från sitt baskonto. För om någon hade framtidsplaner, så var det han. Och var det någon som hade arbetslust, så var det också han.

ooOoo

Ett decennium har passerat, och Gnoby har växt och blivit ett samhälle med skola, torg, butiker, verkstäder och solvätemackar, allt betalat i SOL.

Nadir lärde sig svenska medan han och Krister höll på med byggnadsarbete, både borta och hemma. Där hemma står växthuset klart. Krister och Anna har en dotter på fem år. Hon hänger med grabbarna och räcker fram hammaren när den behövs, och tången och sågen och borren och skiftnyckeln och stämjärnet och allt annat, precis när det behövs.

Klas och Vendela är paret bosatt sig öster om linfältet. De är med i mottagningskommittén. Nadir tycker att Vendela är vacker som en dag - som dagen då han kom till Gnoby första gången. ”Ska vi inte ta och klona Vendela”, säger han, och Klas skrockar förtjust.

Med Nadirs familj kom friska vindar till byn. Hans mamma var änka från Pakistans bergstrakter, och hon kunde ALLT - örtmedicin, barna- och åldringsvård, får och människoförlossning, och så lagade hon underbar mat med doft av pakistanska kryddor.

Mamma visar sina påsar med silkefjärilsägg och lappar av tussahsiden som är en pakistansk specialitet. Tussah är ett rustikt siden, strykfritt med vackert fall, tvättbart i vatten. Fjärilen lever på eklöv, tolkar Nadir, medan mamma pekar på gårdens stora ek. Hon håller upp en pakistansk skjorta i tussah. Tuva, Vendela, Anna, Klas och Krister ser på varandra. Alla har fått samma idé. Så nu är hela Gnoby delägare i kooperativet Siden & Bygg. Och Krister, utbildad i byggnadsbranschen, bygger hus efter hus tillsammans med Nadir och hans bröder och kusiner. Anna odlar silkeslarver som äter eklöv i rasande fart tills de förpuppas och plockas.

Mamma och Vendela sköter silkeproduktionen i växthuset. Runt dem fladdrar en sky av fjärilar medan de berättar om sina liv och sjunger sina hemländers sånger. Tack vare Vendela har Mamma lärt sig svenska på sjungande dalmål.

ooOoo

Kajsa bor numera på Madeira där hon mött sin stora kärlek. Hon har tagit farväl av grävskopor och barn och barnbarn. I stället sköter hon en prunkande trädgård och syr gardiner och lagar mat och städar och diskar och tvättar och stryker skjortor och putsar skor och putsar silver och bakar svenska kanelbullar och pussar sin portugis från morgon till kväll utan en tanke på att införa solidarsystemet på plats.

Janne har huvudvärk och deppar igen på obestämd tid, och Tuva är trött. Det blev för mycket med odling, sömnad, försäljning och administrationen för Gnoby Krog och Ulla & Lina. Dessutom inreder hon en butik för kläder av hampa. Klart att hon kan skaka av sig jobbet och leva på basinkomst, men skaparlusten driver på. Hon hoppas hitta en lämplig medarbetare.

Barnen har flyttat hemifrån sedan länge, och kossan är död. Tuva känner sig ensam. Risken finns att hon möter samma öde som Kajsa om hon inte kan inspirera Janne att driva den planerade butiken Hampus. – Vilken idé! Om Janne blir föreståndare för Hampus, så kanske han kan spela upp till dans på Gnoby Krog ibland, tänker Tuva. Hon ringer upp Janne.

ooOoo

Gnoby är inte som förr. Nadir och Vendela har flyttat ihop. Klas är ledsen och Krister och Anna har flyttat till en annan solidarregion. Mamma lever inte längre. Nadir och Vendela sörjer. Idyllen håller på att krackelera. Äntligen har pionjärerna i Gnoby insett att solidarsystemet inte hjälper mot allt.

Här upphör sagan och verkligheten tar vid.

ooOoo

En svensk ideell förening kallad Föreningen Basinkomst arbetar nu för solidarsystemets införande. Här har vi försäkrat oss om att Finansinspektionen inte har några invändningar. Chefen för den lokala skattemyndigheten har muntligen uttryckt sin uppskattning sedan han och flera av hans anställda har läst hemsidan, www.solidar.lir.be

Sedan några år tillbaka har vi i föreningen hållit föredrag om solidarsystemet för medlemmarna i den Ekonomiska Föreningen Jordgumman på Gotland, den största ön i Östersjön.

Föreningen Jordgumman består av privatpersoner, organisationer och företag som arbetar för ömsesidig hjälp med ekologiskt jordbruk, naturlig vattenrening, hälsosam mat, konst, hantverk och hållbar energianvändning – allt för en sund landsbygdsutveckling på ön.

I juli 2008 beslutade Jordgumman att införa solidarsystemet internt för medlemmar som vill pröva det parallellt med de gamla pengarna. Om systemet lockar fler kan det få ytterligare efterföljd, i förlängningen även för världens fattigaste. Risken finns dock att maktgalna spekulanter får panik; att de inte förstår att även de skulle bli vinnare och få ökade möjligheter till egna val i livet. Inför klimathot, finanskriser och geopolitiska spänningar kommer säkert också de mest giriga att söka skydd i gemenskap med andra som också är på väg mot en bättre värld.

 

NOTER

1. Atterstam, Inger, SVD 28 jan 2005: Värmen hotar hela världen KÄLLOR: Nature, En varmare värld (C Bernes) BBC, Framsyn, www.climatehotmap.org

2. Tidskriften PENGAR alla nummer 2000 - 2001, utgivare: JAK, jak@jak.se

3. Dammann, Erik: Pengarna eller livet, Natur och Kultur 1991

4. Brandberg m.fl., antologin Ragnarök eller världens chans, Humanistiska Förlaget 2005.

5. Kennedy, Margrit: Interest and Inflation Free Money, Seva International 1995

6. Tidskriften Gränsöverskridaren nr 7, Stiftelsen Arcia 2005, beställning: nypeng@hotmail.com

7. Korten, David C: När företagen styr världen, ISL 1996

8. Greco, Thomas H. JR: Money, Chelsea Green Publishing 2001

9. Lagergren, Sören m fl. Tillväxten ifrågasatt, antologi, Carlssons Bokförlag 2001

10: Kyrkornas U-forum: Pengarna eller Livet, Global Ekonomi 1999

11 Korten, David C: The Post-Corporate World, Kumarian Press 1999

12 SCB 1996. Ekonomiforum nr 5 och 6, Nordiska Sparlån, Box 94, 614 22 Söderköping

 

REFERENSLITTERATUR

¤ Carson, Rachel: Silent Spring, Boston, Houghton Miffin Company 1962

¤ Tyst Vår, svensk översättning, Enskede, TPB 1992

¤ Dammann, Erik: Framtiden i Våra Händer, Bokförlaget Legenda AB 1978

¤ Dammann, Erik: Pengarna eller Livet, Natur och Kultur 1991

¤ Douthwaite, Richard: Short Circuit, Green Books Totnes 1996

¤ Douthwaite, Richard: The Ecology of Money, Green Books for the Schumacher Society 1999

¤ Greco, Thomas H. JR: New Money for Healthy Communities 1995

¤ Hermele, Kenneth: Det globala kasinot, Forum Syd & Ordfronts förlag 2001

¤ Olsson, Kåre och Blomqvist, Jan-Åke: Räntans betydelse i Sverige, JAK info 1993/1

¤ Palmstierna, Hans: Plundring, Svält, Förgiftning, Rabén & Sjögren, 1967

¤ Perlas, Nicanor: Det globala civilsamhället - en tredje kraft; Föreningen Sophia 2004

¤ Riksbankens tidskrift Penning - och valutapolitik 1993

¤ Riksbankens statistik över penningmängdens ökning, Tidskriften Pengar 2001, jak@jak.se

¤ Sanne, Christer: Jobba för livet, Stiftelsen Cogito – Den gröna idéverkstaden 2007

¤ Waage, Peter: Mennesket, Makten og Markedet, Cappelen 1993, Oslo

¤ de Vylder, Stefan: Om fattigdomen och rättvisan i världen, Forum Syd 1995

¤ Wägner, Elin: Fred med jorden, senaste utgåvan: Arkturus, 1985

¤ Söderberg, Bengt: En strategi för överlevnad, Förbundet Sveriges Småbrukare 2005

¤ www.simpol.org Organisation för samtidiga miljöreformer enligt globala omröstningar

¤ www.solidar.lir.be om solidarsystemet, konsekvenser och bakgrund på svenska, engelska, ryska och spanska.

 

Aktuellt

Tillbaka till översikt