Arbetslösheten

För att förstå det som händer med arbetslösheten så måste man vara beredd att tänka bortom vad som tas för givet när det gäller samhällsekonomin. Först måste man inse att penningekonomin är ett nollsummespel. Grovt sett består samhället av tre delar:

A. Den offentliga skattefinansierade sektorn som väsentligen utför tjänster.
B. Den privata företagssektorn som drivs med vinstintresse och säljer varor och tjänster.
C. Den stora gruppen medborgare som till största delen betalar sina utgifter med arbetsinkomster och en del bidrag, vissa får också vinstutdelningar och ränteinkomster.

Få ifrågasätter att privata företag skall gå med vinst. I Sverige skall en del av den offentliga sektorn i genomsnitt gå med överskott och resten åtminstone ha inkomster som täcker utgifterna. I de flesta EU-länder är den offentliga sektorns underskott begränsat enligt EU-fördragen.

Om grupp A och grupp B tillsammans skall ha större intäkter än kostnader så måste grupp C ha större kostnader än intäkter. Detta är ett matematiskt faktum.

För att kunna fortsätta med större kostnader än intäkter har grupp C följande möjligheter:

1. Att göra slut på sina eventuella besparingar.
2. Att varje år låna mer pengar från grupperna A och B.
3. Att godta fortgående lönesänkningar eller att antalet arbetslösa oavbrutet växer.

Alternativ 1 kan inte fortgå någon längre tid. Alternativ 2 ger efterhand svårigheter att klara räntebetalningarna och säkerhetskraven för de nya lånen. När alternativ 1 och 2 inte längre fungerar måste företagen och den offentliga sektorn fortgående minska sina lönekostnader om de skall fortsätta att klara sina vinst- och överskottskrav.

De nya löneutbetalningarna och bidragen till de arbetslösa måste varje månad i medeltal understiga vad grupp C föregående månad betalat i skatt eller köpt varor och tjänster för.

Vi använder nu mer resurser än vad naturen återskapar. Ju mer vi producerar och konsumerar, desto mer naturresurser utnyttjas. Tjänstevolymen kan inte växa över alla gränser. Vi har bara 24 timmar per dygn för att utföra och utnyttja dem. I stället för att envisas med tron på oavbruten tillväxt måste ekonomin krympas och det kan bara ske samtidigt med en omfattande utjämning av inkomster och minskning av ränte- och vinstnivåer. Det kan göras!

Per Almgren

Tillbaka till första sidan